Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Jakttur till Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564 jakttur till ameralikfjorden.
»Soruna ajorpok (ja visst, det är dåligt); vinden ligger
uppåt dalarna.»
Vid den saken var alltså intet att göra. När vinden
ligger uppåt dalarna, så att man har den i ryggen, när man
skall jaga ren, då gör man bäst att lämna honom i fred, ty
allt hvad man vinner är endast, att han blir skrämd.
Som vanligt i dylika fall, beslöto vi i stället jaga ripor.
Joel fick på sig kläderna, gjorde upp eld i kaminen och gick
till bäcken för att hämta vatten i kaffepannan, under hvilket
bestyr han vanligen stupade på näsan ett par gånger, så att
man kunde höra honom och kopparpannan skramla åt ett
håll och locket åt det andra. »Nu gick Joel till ankars,»
sade Sverdrup.
Så var då ändtligen kaffet färdigt, och vi åto frukost
i sofsäckarna, pratande om. åt hvilket håll hvar och en skulle
gå och hvar bästa utsikten vore att träffa på ripor. Efter
slutad frukost klädde man sig, tog på skidorna och försvann
hvar och en åt sitt håll. Jag gick uppför några bergsluttningar
litet öster om tältet, där det såg ut att kunna vara ripor.
Det gick tungt uppför, vägen gick upp igenom de mest
oländiga ställen, där fjällripan just har sitt käraste tillhåll. Ögat
spanade åt alla håll in mellan stenarna, men jag hade i dag
afgjord otur. Intet stod att upptäcka som kunde antyda en
ripa, ingen svart, rund prick på snön, som kunde likna ett
ripöga*, ej heller något spår eller något kacklande läte: allt
som hördes var skidornas glidande på snön. Jag steg allt
högre och kom slutligen upp på en ås med. utsikt in mot
inlandsisen.
Hur underligt liflöst! Icke en gång en kretsande örn
eller en skrikande korp, hvilka det eljes ej brukar vara ondt
* De snöhvita riporna äro för ett oöfvadt öga svåra att se på
snön. Lättast urskiljer man dem på de svarta ögonen och näbben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
