- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
595

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Dagboksanteckningar från Sardlok och Kangek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

k veitefiske.

595

nöjsamhet och vänlighet smitta af sig och förjaga
oemotståndligt allt missmod och all orolig äflan.

»Min afsikt var ursprungligen att jaga ren; jag var också
ute en dag på skidor; men då ej en gång ett. spår stod att
upptäcka, har jag sedan uppgifvit renjakten. Mitt största
nöje har varit att fiska kveite (helleflundra). Att från den
smala kajaken draga upp denna stora, kraftiga fisk, som är
i stånd att välta omkull en båt, är det yppersta hafsfiske
jag ännu pröfvat på.

»På kveiteplatsen kan man få ligga länge, ofta hela
dagen, utan att få ett napp, och det är just inte
behagligt i en köld på 20° med bitande nordan, ofta med
snöyra, så att man får taga sig väl till vara att ej få en större
eller mindre del af ansiktet kyldt. Men nappar det då
ändtligen, är allt glömdt.

»Man känner vanligen ej strax något våldsamt ryck;
det käns snarare som snöret droges ned med en långsam,
men oemotståndlig kraft. Så blir det allt tydligare ryck —
i ett nu stickes årån in under remmen, * man fattar snöret
med bägge händer och rycker till så hårdt och häftigt som
man någonsin förmår, gång på gång, känner så efter, om
hon ännu är där, man känner henne och rycker åter till,
tar nytt tag, rycker om igen och om igen många gånger.
Man biter ihop tänderna som man vore utom sig af raseri,
men det gäller att få henne väl fast, och skall rycket
fortplantas genom 100 famnars vatten, måste man taga duktigt uti.

> Så är hon ändtligen fast nog, och man börjar hala upp.
Det går tungt, ty fisken spjärnar emot och snöret är långt;
det käns i armarna. Snöret lägges upp på kajaken och be-

* Hon stickes in i tvärremmen på kajaken framför kajakmannen,
hon kommer att skjuta ut på sidan. Genom det motstånd
år-bladet gör i vattnet bidrar det i hög grad att göra kajaken stådigare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free