- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
596

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Dagboksanteckningar från Sardlok och Kangek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6o 6 dagboksanteckningar.

stänkes oupphörligt med sjövatten för att ej frysa ihop. För

»

den händelse fisken åter skulle gå till bottnen och taga med
sig hela snöret, kastar man ut den vid dess äncle fästa
fångst-blåsan på sidan om kajaken, låter så fisken gå, och följer
efter den på vattnet flytande blåsan och kan sålunda taga
upp snöret igen, när fisken blifvit spakare.

»Ett sådant snöre kan förefalla rent af ändlöst, när man
skall hala upp en helleflundra. Ändtligen börjar det lida
mot slutet; man kan se snöret tvinna sig efter djurets rörelser,
motståndet blir starkare, det är jämt och nätt en mans krafter
räcka till att hala. Men tag för tag går det uppåt; där kom
sänkstenen, ännu ett tag, och ett väldigt kveitehufvud sticker
upp ur vattnet med en käk och två ögon så stygga, att man
skulle kunna bli rädd för dem. Man fattar träklubban, som
ligger bakpå kajaken, och ger med henne fisken ett par
våldsamma slag öfver hjärnan. Med en förtviflad ansträngning
får han hufvudet under vattnet, med blixtens snabbhet går
det åter till bottnen, och ve den som då ej har snöret i
ordning, så att det ej fastnar på något ställe. I detta fall
är man, innan man vet ordet af, upp- och nedvänd med
kaj ak och allt.

»Fisken har nu emellertid kommif på djupet, farten
minskas, och man kan börja hala igen. Man har honom uppe
för andra gången; men ännu en gång går han kanske mot
bottnen. Att på 100 famnars vatten hala upp en helleflundra
tre, ja kanske fyra gånger är ett tämligen ansträngande arbete.
Ändtligen har man henne uppe för sista gången och kan få
ge henne några väl riktade slag mellan ögonen. Hon blir
strax spakare, och så svänger man klubban så snabbt och
kraftigt man kan. Ännu gör hon några förtviflade försök
att gå ned, men slagen hagla allt tätare öfver henne, och
hon blir slutligen alldeles döfvad. Därpå stickes knifven in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free