- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
615

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dietrichsons och bält os färd. 6l$

det kom lika fort tillbaka. Vi kommo öfverens om, att vårt
tältlif på inlandsisen var en verklig njutning i jämförelse med
detta.

Som det nu led mot den tid, då fartyget kunde väntas,
var det ej skäl att fortsätta resan, hvarför vi den 28 mars
återvände till Godthaab.

Medan vi lågo i tältet, hade vi hela tiden, på äkta
eskimåvis, måst koka kaffe och te med tranlampa, hvartill
vi medfört späck. Lampan rökte emellertid förfärligt, och våra
ansikten hade efter hand blifvit alldeles svarta. Då vi
närmade oss kolonien, kunde man på långt håll se de hvita
ögongloberna skina fram ur de mörka ansiktena, och det var
ej mer än jämt och nätt att man kände igen oss. De
infödda skönheterna, som i massa togo emot oss nere på
stranden, pekade på oss och skrattade så, att de fingo tårar i
ögonen.

På samma gång vi begåfvo oss ut på denna färd, gingo
Dietrichson och Balto i sina kajaker inåt Godthaabsfjorden,
där de besökte platserna Sardlok, Kornok, Umanak och
Karu-suk. De kommo först hem några dagar efter oss. Som de
på hemvägen sista dagen befunno sig utanför Sadlen, ropade
Balto till Dietrichson, att han måste i land, ty kajaken läckte
och var snart halffull af vatten. Dietrichson svarade, att

han ej såg sig någon råd att hjälpa honom där, ty stranden

»

var så brant, att de ingenstädes kunde lägga till; de finge
ro på; möjligen blefve det bättre längre fram. Med den
ynkligaste röst svarade då Balto: > ja, så får jag väl gå till
bottnen då». Emellertid rodde de allt hvad tygen höllo och funno
strax därefter ett par stenar, där Balto kunde krypa ut, så
att de fingo tömma kajaken. Det hade gått hål i bottnen,
men till att stoppa läckan med hade de ingenting annat än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:24:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0674.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free