Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - II. Om orsakerna till istider och klimatväxlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 expeditionens vetenskapliga resultat.
Grinnells land (82° n. br.), eller få palmer att trifvas i Grönlands
och Spetsbergens nu istäckta jord. Här måste ha herskat andra
förhållanden än de vi nu känna.
Antager man, att jorden en gång varit glödande, måste det
ju ligga mycket nära till hands att antaga, att hon sedan den
tiden i följd af utstrålning befunnit sig i en ständig afkylning, och
att dessa de nordliga zonernas klimat inföllo på en tid, då
jordskorpan var så mycket varmare som dessa klimat antagligen varit
varmare än det nuvarande; det vill alltså, hvad Nordgrönland
beträffar, säga en skilnad på 20° till 300 C. Detta skall möjligen
förklara dessa tiders varma klimat, så vidt det låter tänka sig, att en
så rik vegetation, som den hvilken från denna tid funnits t. ex. på
Grinnells land, skulle kunna trifvas under de ytterliga
ljusförhållandena med många månaders vinternätter och de lika långa
sommardagarna. Erinrar man sig emellertid, att emellan dessa varma
klimat sannolikt varit istider, så förlorar denna åsikt hvarje hållpunkt,
och bortser man äfven därifrån, är den dock alldeles otillräcklig
att förklara, huru det efter denna senaste varma tid kunnat komma
istidej med kallare klimat än nutidens.
Ett annat förhållande skall emellertid snart visa oss det
fullkomligt ohållbara i denna teori. Skulle nämligen jordskorpans
temperatur på en jämförelsevis så kort tidrymd som från
tertiärtiden till den nuvarande af denna orsak kunna sjunka så mycket
som 2o0 C., då behöfva vi i sanning ej gå mycket långt tillbaka
i den geologiska tiden för att få temperaturer, som omöjliggöra
allt organiskt lif. Gå vi sålunda dubbelt så långt tillbaka, få vi
redan minst en 420 högre temperatur, gå vi fyra gånger så långt
tillbaka, blir höjningen minst 84°, och gränserna för vårt
nuvarande organiska lif skulle redan vara uppnådda, medan den
tidrymd man sålunda gått tillbaka vore helt obetydlig i jämförelse
med t. ex. silurformationernas omätliga ålder. Redan då fanns
emellertid ett betydande organiskt lif, som synes vitna om, att
värmeförlusten i följd af utstrålning sedan den tiden ej kan ha
varit betydlig.
Lättast skulle det vara att förklara istiden så väl som de
varmare klimaten på olika latituder, om man blott finge lof att
rucka litet på det geografiska läget af jordens rotationsaxel. Kunde
man t. ex. flytta nordpolen ned på mellan 6o° och 65° på
Grönlands västkust eller i närheten däraf, skulle det nog kunna
åstadkommas en istid så väl i Amerika som Europa. Hvad som kunde
synas ge stöd åt ett sådant antagande är, att man hittills ej kunnat
påvisa någon istid i östra Ryssland och hela norra Asien.* Äfven
* Ett annat förhållande, som synes ge stöd åt ett sådant antagande,
är, att Nya Zeeland ju också skulle genom axelflyttningen komma på högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
