Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - II. Om orsakerna till istider och klimatväxlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642 expeditionens vetenskapliga resultat.
hon blir kallare. Detla är emellertid lika litet som jordens egei?
värmeförlust genom utstrålning ägnadt att förklara de föreliggande
sakförhållandena.
Andra ha uttalat den åsikten, att de varmare eller kallare
klimaten ha sin grund däruti, att världsrymden, hvarigenom hela
vårt solsystem rör sig, har kallare och varmare trakter. Härpå
kunna vi endast svara, att om det än är ytterst osannolikt, vi.
likväl ej kunna bevisa omöjligheten däraf. Intet har dock anförts,
som kunnat ge stöd däråt, och tills det sker, blir den endast ett
roande tankeexperiment.
Den teori, som vunnit de flesta anhängarne, är säkerligen
den Crollska, enligt hvilken växlingarna i jordbanans excentricitet
skulle vara orsaken till klimatväxlingarna. Jordbanan är, som
bekant, på olika tider mer eller mindre elliptisk, och nu anser Croll
först och främst, att det för hvartdera halfklotets klimat är af stor
betydelse, om dess vinter faller på den delen af jordbanan, som
ligger närmast solen (perihelion), eller på den, som ligger längst
ifrån henne (aphelion). I det senare fallet skall nämligen med
den nuvarande jordbanan vintern bli 7 dagar längre än sommaren.
Solstrålarnas värme under den årstiden minskas i följd af afståndet;
men detta uppväges fullständigt däraf, att solstrålarna om sommaren
äro så mycket varmare. Däremot skall den kortare sommaren
knappast kunna uppväga den värme, som jordytan genom den 7
dagar längre vintern utstrålar under de långa vinternätterna.
Under en sådan period skulle det därför finnas större förutsättningar
för jökelbildning än under andra. Detta är för närvarande fallet
med södra halfklotet, och därför är dess temperatur nu lägre än
det norras.
Faller emellertid en sådan period med förlängd vinter
samman med en tid, då jordbanan nått sin högsta excentricitet eller
mest långsträckta ellipsform, skall skilnaden mellan vinter och
sommar till den grad ökas, att vintern blir ända till 36 dagar
eller mer än en månad längre än sommaren på det ena halfklotet,
och då skola, enligt Croll, alla vilkor för inträdet af en utpräglad
istid vara för handen.
Han har räknat ut, att, i enlighet härmed, de gynsammaste
vilkor för bildandet af stora inlandsisar skulle funnits för 200,000
år sedan, vidare för 750,000, 850,000, 2,500,000 och 2,600,000
år sedan. I framtiden skall det inträffa om 500,000, 800,000
och 900,000 år. Som man ser, skulle vi, om denna teori vore
hållbar, på det sättet kunna få en geologisk tideräkning, då vi
kunde utgå från de särskilda kända istiderna.
Äfven denna teori lider emellertid af det felet, att om hon
än kunde förklara det ena slaget af klimåtväxlingar, hon dock ej
räcker till att förklara det andra. Om det sålunda än låter tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
