Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Inlandsisens utbredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644 expeditionens vetenskapliga resultat.
säga, att det på hela denna vidsträckta snöslätt ej finns några
snöfria oaser, om det också ej är alldeles omöjligt, att det,
alldeles undantagsvis, kan här och där äfven i det inre finnas
fjälltoppar som sticka upp öfver snötäcket, ehuru på Grönland ingen
omständighet iakttagits, som kunde gifva stöd åt en sådan
förmodan. De sista nunatakerna vi funno i närheten af västkusten
lågo ej mer än 7 mil från denna och kunde väl ses från
kust-fjällen.
De korpar Nordenskiölds lappar sågo under sin skidfärd,
antagligen 16 mil (120 kilometer) från kustfjällen, och som denne
anser för ett möjligt bevis på, att norr ut därifrån finnas oaser,
från hvilka de kommit, kunna knappast längre ha något värde i
det hänseendet, då man erinrar sig, att vi på ungefär samma
afstånd från kustfjällen träffade på snösparfvar, hvilka väl knappast
kunna antagas ha kommit från oaser och som likväl äro långt
mindre kringflackande än korpar.
Hur långt i norr den grönländska inlandsisen sträcker sig
som ett sammanhängande täcke, är med vår nuvarande kännedom
om dessa trakter omöjligt att afgöra. Endast så mycket kunna
vi säga, att den sträcker sig norr om 75:e breddgraden, ty längs
hela västkusten norr ut utskjuta ända dit väldiga skridjöklar, bland
hvilka kan nämnas den vid Upernivik (på c:a 730 n. br.), som
rör sig med en hastighet af ända till 99 fot i dygnet. Sådana
skridjöklar förutsätta ett mäktigt sammanhängande istäcke i det
inre landet, från hvilket de stora ismassor de föra med sig måste
härstamma. De nyare undersökningarna öfver glaciererna ha
nämligen lagt i dagen, att det är mäktigheten af den inre jökelmassan
eller så att säga af den inre snö- och isbehållaren, från hvilken
skridjökeln får sitt material, som väsentligen bestämmer dennas
storlek och hastighet, och icke underlagets lutning, såsom man,
märkvärdigt nog, ännu hör påstås, i synnerhet af geologer, som
endast sett Alpernas små jökelmassor. Tvärt om är det vanligen
så, att mindre skridjöklar ha en starkare stigning mot det inre än
de större, och när man ser, att en skridjökel har en mycket stor
lutningsvinkel, kan man med hög grad af säkerhet sluta, att han
är jämförelsevis obetydlig.
Vi känna föga eller intet till inlandsisens rand på Grönlands
östkust norr om 66:e breddgraden. Vi veta endast, att den på
många ställen måste uppnå hafvet, då isberg bildas där. På grund
häraf måste vi kunna antaga, att inlandsisen bildar ett
sammanhängande istäcke söder om 750 n. br.
Att han äfven norr om denna latitud betäcker landet, synes
sannolikt, när vi se, att i Smithsundet utfaller en så väldig
skridjökel som Humboldtglacieren (mellan 790 och 8o° n. br.).
Om dennas rörelse känna vi emellertid mvcket litet, och då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
