Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Inlandsisens utbredning - Istäckets form och mäktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTÄCKETS FORM OCH MÄKTIGHET. 645
synes ha en tämligen stark stigning mot det inre, kunna vi tills
vidare knappast antaga, att han erhåller sitt material från en så
stor inre jökelmassa, som vid första påseende kunde synas
sannolikt. Då vidare Grinnells land, som man skulle tycka till en del
borde ha samma vilkor för en sammanhängande inlandsis som
den midt emot liggande delen af Grönland, likväl ej är helt och
hållet täckt af is, kunna vi ej nu med säkerhet påstå, att den
nordligaste delen af Grönland är fullständigt höljdt af is.
Måhända är nederbörden därtill för liten.
Istäckets form och mäktighet.
Om det regelbundna sätt, hvarpå inlandsisens yta hvälfver
sig från den ena kusten till den andra, Koppas jag man lätt skall
kunna bilda sig en föreställning genom betraktande af kartan öfver
landet i genomskärning. Hon är uppgjord af professor Mohn
efter de många observationer af olika slag som togos, samt, hvad
de mindre variationerna angår, efter mina dagboksanteckningar.
Höjden är på genomskärningen för åskådlighetens skull 20 gånger
förstorad i förhållande till längden. Den högsta punkt vi uppnådde
skulle, efter våra iakttagelser, ligga omkring 2,718 m. öfver hafvet.
Norr om vår väg tycktes emellertid snöslätten höja sig, så att det
antagligen torde finnas ännu större höjder.
Som man af tvärsnittskartan ser, stiger isens yta
jämförelsevis brant upp från hafvet på båda sidor, i synnerhet på östkusten,
medan hon i det inre är tämligen platt. I det stora hela kan
stigningen sägas bli allt mindre, ju längre man kommer från
kusterna. Isens yta har sålunda formen af en sköld, hvilken
dock ej är alldeles regelbunden, då nämligen slätten rör sig i
svaga, för ögat ofta omärkliga vågor, hvilkas ryggar gå
ungefärligen i norr och söder, och själfva höjdpunkten ej synes ligga
alldeles midt i landet, utan närmast östkusten.
Vi hunno vår högsta punkt omkring 180 kilometer från
det ställe, där vi lämnade kusten, och vid pass 270 kilometer
från det innersta hörnet af Ameralikfjorden, där vi åter uppnådde
hafvets nivå. Tar man vidare i beräkning, att Ameralikfjordens
innersta hörn ligger omkring 90 kilometer från den yttre
skärgården, eller landets vttre kustlinie, medan vårt uppstigningsställe
på östkusten endast låg vid pass 20 kilometer från denna, få vi
alltså — i ett tvärsnitt af landet i riktningen af vår väg —
följande förhållande mellan höjdryggens afstånd från båda kusterna:
från den vttre östkusten c:a 200 kilometer och från den yttre västkusten
c:a 360 kilometer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
