Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Istäckets form och mäktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTÄCKETS FORM OCH MÄKTIGHET.
649
från topparna ned i dalarna; de förra hålla sig nästan nakna,
medan de senare efter hand fyllas. När så förhållandena blifvit
sådana, att denna hopning af snö i de högsta fjälldalarna blifvit
större än minskningen genom smältningen under sommaren, då
måste snömängden i dessa stiga år från år. Men så länge ännu
snön i dalarna låg lägre än topparna, har blåsten fortsatt sitt
nivelleringsarbete.
Efterhand ha emellertid dalarna blifvit alldeles fylda, och
jöklarnas yta har nu kunnat stiga öfver topparna och dölja dem.
Sedan jöklarna i de högre trakterna sändt skridjöklar ned mot de
lägre och temperaturen fallit, har det blifvit möjligt, att samma
process kunnat försiggå äfven där, och efterhand har sålunda
hela landet höljts i snö, hvilken oupphörligt jämnades och hölls
glatt af blåsten och på detta sätt slutligen kunnat stiga upp öfver
de högsta topparna och som ett enda snöhaf öfversvämmat allt.
Detta snöhaf kan emellertid ej vara lika djupt öfverallt.
Där hvarest nederbörden är störst i förhållande till de krafter, som
lägga hinder i vägen för snöns tillökning, måste naturligtvis äfven
snö- och islagret bli tjockast. På grund häraf kunde det synas,
som tjockleken borde vara störst inemot kusterna, ty här måste den
fuktiga luft, som kommer utifrån hafvet, aflämna största delen af
sin fuktighet. Redan snötäckets regelbundet hvälfda yta måste
emellertid väcka misstanke om, att en annan faktor af enklare
matematisk natur bestämmande inverkar på formen. Denna faktor
är trycket Man bör nämligen komma ihåg, att istäcket är en
plastisk massa, som rör sig utåt mot sidorna. Där motståndet mot
rörelsen är störst, där måste man också kunna vänta att massans
yta kommer att lig^a högst. Men motståndet mot rörelsen måste
nödvändigtvis vara störst på en eller annan punkt i landets
mellersta del. Denna punkts läge måste till en del bestämmas
af underlagets större ojämnheter, då dessa kunna öka eller minska
detta motstånd. Från denna punkt aftager motståndet åt båda
sidorna, och vi kunna sålunda vänta att finna istäckets yta
regelbundet hvälfd så som vi funno det.
Den smältning på jökelns nordsida, som vi längre fram skola
tala 0111, måste äfven göra sitt till att snöytan höjer sig mot det
inre, då hon tillåter istäcket att bli tjockast där hvarest ytans
temperatur är lägst.
Af det nu sagda måste följa, först och främst att underlagets
mindre ojämnheter ej kunna ha något inflytande på formen af
jökelns yta, och för det andra, att ej heller underlagets större
ojämnheter kunna verka absolut bestämmande därpå, då här andra
faktorer komma till utifrån. Det är således ingalunda afgjordt,
att jökelns höjdrygg, eller jökeldelaren, om vi så vilja kalla den,
infaller alldeles öfver underlagets höjdrygg eller vattendelare. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
