Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Hur tjock är den grönländska inlandsisen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GRÖNLÄNDSKA INLANDSISENS TJOCKLEK. 651
började bildas. Nötningsförmågan beror naturligtvis icke allenast
på jökelns tjocklek, utan äfven på rörelsens hastighet. Den senare
måste i följd af sakens natur vara större nära jökelns yttre rand
än den är i det inre, då motståndet där är minst och nederbörden
störst. Å andra sidan är emellertid tjockleken mindre nära randen
än längre in. Den största nötningsförmågan måste följaktligen
finnas, där produkten af dessa båda faktorer är störst, och det blir
antagligen ett stycke från jökelns rand. Isen har säkerligen i detta
sitt arbete på den underliggande grunden en betydlig hjälp af vattnet
och älfvarna, som bildas genom smältning på istäckets undersida
och som vi sedan skola tala om.
Som ett ypperligt exempel på, huru mäktig skrid jöklarnas
urgräfvande förmåga måste vara, kan nämnas Vaigattet i norra
Grönland, det 20 mil långa och väl 2 mil breda sund, som från
Diskobukten skär sig ut mot hafvet i nordvästlig riktning mellan
Disko-ön och Nugsuaks halfö. Som professor Ämund Helland påpekat,
kan ingen geolog, som gör sig det besväret att undersöka
förhållandet, hysa något tvifvel om, att de mäktiga lager från
krit-tiden och tertiärtiden (se början af detta tillägg) samt de däröfver
liggande yngre basaltiska bildningarna, som uppträda i ungefär
motsvarande höjd på bägge sidorna om detta väldiga sund, en
gång utgjort ett sammanhängande’ helt. Sundet kan omöjligen
vara äldre än dé bergarter, som bilda dess sidor. Då en och
annan af tertiärbildningarna äro mycket sena — de tillhöra i alla
händelser, den senaste delen af miocentiden — och då dessa lager
vidare äro täckta af väldiga basaltlager, så blir själfva Vaigattets
bildning af mycket ny dato, och vi känna alltså knappast andra
krafter, som kunnat bilda det, än just skrid jöklarna. Det är
emellertid ett väldigt arbete, som dessa här utfört. Då basaltlagren på
bägge sidorna 0111 sundet ligga på en höjd af minst inemot tusen
och halft annat tusen meter eller till och med mer, och då sundet
själf är djupt, så blir det alltså en stenmassa af minst ett par tusen
meters tjocklek, ett par mils bredd och mer än 20 mils längd,
som fylt sundet och bortförts genom isens verksamhet.
En . inflytelse af annan art synes ett så väldigt istäcke
nödvändigt böra ha på underlaget, därigenom att det med sin stora
tyngd trycker ner det. Härigenom har man också velat förklara
den sänkning af landet sedan tiden före istiden, som man på flere
ställen trott sig kunna påvisa. Då bergunderlaget åtminstone till
en viss grad är elastiskt, så är det icke orimligt, att den höjning
af landet, som försiggått efter istiden i Nordeuropa och Amerika
så väl som efter den tidigare större utbredningen af isen på
Grönland, kan förklaras därigenom, att landet höjt sig allt efter som
isen drog sig tillbaka och trycket blef mindre. Att det verkligen
måste förhålla sig så, synas kand. Au dr. M. Hansens undersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
