Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Hur tjock är den grönländska inlandsisen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652 expeditionens vetenskapliga resultat.
af strandlinierna i Norge* häntyda på, i det nämligen dessa tydligt
visa, att landet har stigit starkare mot det inre — där alltså
istäcket var tjockast och trycket störst — än ut mot hafskanten;
det synes till och med vara ett nästan konstant förhållande mellan
stigningen och afståndet från den yttre kustlinien.
Detta kan möjligen också, som Hansen anser, förklara
terrassernas uppkomst. I det nämligen isens aftagande knappast kan
antagas ha försiggått jämnt, så kan heller icke landet ha höjt sig
jämnt. Det har varit perioder i de klimatiska förändringarna, och
det har sannolikt varit tider, då jökelmassan minskades mycket
litet eller till och med växte igen; i följd däraf har landet hållit
sig i någorlunda konstant nivå. Under sådana tider ha
terrasserna bildats, och de ha blifvit större eller mindre allt efter tidernas
långvarighet. Sedan har det kommit perioder med aftagande af
jökelmassan och en motsvarande stark stigning af landet; under
dessa ha terrassernas bildning åtminstone delvis blifvit afbruten.
För att få ett riktigt intryck af de stora inlandsisarnas
inflytande i detta afseende så väl som af deras urgräfvande förmåga,
bör man erinra sig, att den grönländska är liten i förhållande till
dem, som täckte Europa och Amerika; den är också nu liten i
förhållande till hvad den var den tiden den fullständigt täckte
Grönlands yttersta kustland.
Något, som vidare måste ha bidragit till, att landet höjt
sig, sedan det bétäckts af is, är den minskning i tryck, som
åstadkommits därigenom att täcket har tärt på och fört bort material
från underlaget. Om den minskning af tryck, som därigenom
förorsakats, kan man få en föreställning genom att erinra sig de
massor af sten och grus, som från Skandinavien öfverförts till
Ryssland, Danmark och den nordtyska slätten.
Förbises bör dock icke, att en sådan stigning delvis också
kan vara skenbar, då det icke är landet som höjt sig, utan hafvet
som fallit. Det har nämligen påvisats, att landet utöfvar dragning
på hafvet, så att dettas yta står högre nära branta och höga
bergland än på andra ställen; något liknande skulle också vara fallet,
om landet bestod af is. Det är klart, att ju större landets (eller
också isens) massa är, dess starkare blir dragningen och dess högre
hafvets vta. När nu, som efter istiden, landets massa blifvit
minskad genom det bortgräfda materialet och genom själfva isens
försvinnande, har också dragningen blifvit mindre, och hafvets yta
måste ha sjunkit. Att detta emellertid ej är tillräckligt att förklara
de iakttagna förändringarna, framgår tydligast af Hansens förut
omtalade strandlinieundersökningar; ty enligt dessa måste nämligen
* Dessa undersökningar skola offentliggöras i de nästa häftena af
Archiv for Mathematik og Naturvidenskab (B. 14 och 15).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
