Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Meteorologiska iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
expeditionens vetenskapliga resultat.
nytt fenomen, där faktorer måste föreligga, som man ännu icke
har tagit med i beräkningen. Jag tror, att den låga temperaturen
så väl som den stora skilnaden mellan temperaturerna dag och
natt närmast måste förklaras på följande sätt.
Att utstrålningen är större från snöytor än från jord- eller
stenytor, anse sig flere forskare kunna sluta sig till, då de ha
funnit, att temperaturen öfver de förra sjunker starkare om natten,
i synnerhet i klart väder.
Det kan synas något förvånande, att så skulle vara fallet,
då det är föga anledning antaga, att den hvita, glatta snöytan
skulle ge en större värmeutstrålning än den ojämna, mörka
jordytan. Det strider också mot allmän erfarenhet. Som hvarje norsk
bonde vet, ha kärren ej lätt för att frysa, till och med i den
starkaste köld, så snart de blifvit täckta af snö, äfven om denna
är aldrig så tunn, medan de vid samma temperatur skulle
bottenfrysa, om snön vore borta. Skulle utstrålningen verkligen
befordras genom snölagret, måste frysningen också befordras därigenom,
åtminstone om det vore tunt, så att snöns ringa
värmeledningsförmåga ej komme att spela så stor roll.
Vid närmare eftertanke måste det visa sig vara otvifvelaktigt,
att jordskorpans verkliga utstrålning minskas genom ett snötäcke.
Då det emellertid kan se ut, som den ökades, har detta sin grund
i snöns ringa värmeledning. I lager, som äro goda värmeledare,
skall det, äfven om utstrålningen måste vara stark, efterhand
tillföras ytan värme inifrån, och på det sättet skall således
utstrålningen förorsaka en stor förlust af värme för hela massan, medan
värmen på själfva ytan icke sjunker så mycket, som den
nödvändigt måste göra i lager, som äro dåliga värmeledare. Här skall
nämligen utstrålningen väsentligen endast få betydelse för de allra
öfversta lagren; ty då endast föga värme tillföres inifrån, får
temperaturen sjunka någorlunda obehindradt på ytan, medan
temperaturen ett stycke under denna är betydligt högre. Skilnaden i detta
afseende mellan dåliga och goda värmeledare är densamma som mellan
dåliga kläder, hvilka äro goda värmeledare, och bra kläder, som
äro dåliga värmeledare. De förra ådraga den, som bär dem, den
största värmeförlusten, medan de själfva äro varmare på ytan, de
senare åstadkomma ringa värmeförlust, men äro själfva kalla på
sin yta.
Nu är det klart, att det är temperaturen af markens allra
öfversta lager, som verkar afgörande på temperaturen af det
närmast liggande eller lägsta luftlagret. Följaktligen måste, efter hvad
vi ha sett, under värmeutstrålningen från jordytan de nedersta
luftlagrens temperatur bli lägst öfver mark bestående af dåligt
värmeledande lager, om än själfva utstrålningen härifrån möjligen
kan vara något mindre. Vi måste således vänta att finna ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
