Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Meteorologiska iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METEOROLOGISKA IAKTTAGELSER.
65 5
starkare fall i temperaturen om natten öfver snöytor, i synnerhet
med tjocka lager af lös snö, än öfver isytor, och starkare öfver
lösa jord- eller sandlager — som äro dåliga värmeledare — än
•öfver fast mark af berg eller fuktig jord.
I sammanhang med den dåliga värmeledningen står
naturligtvis det, att dessa lösa snö- och sandlager representera en långt
mindre massa än ett motsvarande kubikinnehåll is, sten eller fuktig
jord — följaktligen ha de också ett motsvarande mindre absolut
värmeinnehåll. Förlust af en bestämd kvantitet värme skall
följaktligen förorsaka ett långt större temperaturfall hos t. ex. en
kubikfot snö eller sand än hos en kubikfot is eller fast bergmassa.
På sådana ställen med lösa lager måste följaktligen
tempera-turskilnaden mellan dag och natt väntas vara påfallande stor, i det
äfven solen där har lättare för att uppvärma de allra öfversta lagren
0111 dagen, utan att de meddela för mycket däraf till de
underliggande lagren. Detta stämmer öfverraskande väl med de
iakttagelser i den riktningen, som man känner till.
Temperaturskil-naden mellan dag och natt var, som vi ha sett, 20 à 2 50 i
Grönlands inre; ett liknande förhållande, om än långt ifrån i så
påfallande grad, fann den britiska polarstationen öfver snöfälten vid
Fort Råe (Stora Slafsjön) i mars 1883. Vidare äro Sahara och de
asiatiska ödemarkerna bekanta för sin stora skilnad mellan
dag-och natt-temperaturen, och den synes där kunna vara lika stor,
om icke större än i den grönländska snööknen.
I dennas inre måste finnas alla förutsättningar för en
stark afkylning genom utstrålning. Det är endast vid
midsommartiden som solen och frosten förmå frambringa en tunn isskorpa
•öfver snön, som alltså är en tätare massa, en bättre värmeledare
•och en litet mindre god värmeutstrålare. Största delen af året är
<len emellertid täckt af fullkomligt torr snö, som visserligen är
sammanpackad af blåsten, men fallen under låg temperatur och
ytterst fin och följaktligen en ytterst dålig värmeledare.
Men kan nu denna utstrålning till den kalla världsrymden
från snöytan framkalla ett så stort fall af de lägsta luftlagrens
temperatur en sommarnatt, hvilka låga temperaturer måste den
icke då kunna framkalla öfver denna snööken om vintern, då solen
står lågt eller — längre norrut — är alldeles borta. Vi ha
knappast ännu något mått, som sätter oss i stånd att ens
tillnärmelsevis beräkna, huru djupt temperaturen då kan sjunka. Det
måste följaktligen antagas, att där är en stor skilnad mellan
temperatur vinter och sommar.*
* Att snön icke här genom sin smältning kan bidraga mycket till att
göra somrarna jämförelsevis kalla och sålunda till en viss grad utjämna
temperaturskilnaden mellan sommar och vinter, såsom vanligen är fallet,
framgår däraf, att smältningen är mycket ringa till och med midt i sommaren.
Nansen. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
