Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Bildandet af »drumlins» och »åsar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664 expeditionens vetenskapliga resultat.
Jag tror, att dessa högar helt enkelt låta förklara sig
därigenom, att jökeln lika litet smälter jämnt på undersidan som den
gör på öfversidan. Liksom i smått kryokoniten icke smälter
jämt ner, utan i hål, så måste nödvändigt under smältningen på
undersidan också bildas fördjupningar eller snarare urhålkningar,
som fyllas med grus. Dessa urhålkningar utvecklas särskildt, då
jökeln rör sig fram öfver en s. k. bottenmorän, då det här icke
är brist på grus, som på grund af rörelsen males rundt inne i sin
fördjupning och gör denna större, till en del på grund af den
genom friktionen framkallade värmen. Att urhålkningen får en
mycket regelbunden aflång form med längden i samma riktning
som rörelsen, är en naturlig sak. Dessa urhålkningar kunna icke
växa mer än till en viss grad, som beror på jökelns tjocklek
och tryck och den däraf följande afsmältningen på undersidan,
friktion o. s. v.; det är nämligen klart, att ett visst stycke in blir
isen så fast och gruset så starkt afkyldt, att det icke kan hålka
ur så mycket, att icke afslipning och afsmältning på den öfre
delen af undre ytan hålla det i jämvikt. När jökeln drar sig
tillbaka, måste gruset i dessa ojämnheter bli kvarlämnadt som de
regelmässiga drumlins. På grund af det starka tryck af
jökelmassan, som de varit utsatta för, måste de ha blifvit väl
sammanpressade och ägnade att motstå regnets och tidens tand så väl
som deo ha gjort.
Åsarna bestå som bekant af dylikt grus och sten som dessa
högar; de äro också gärna belägna ofvanpå den s. k.
bottenmoränen. De skilja sig emellertid från de omtalade högarna
därigenom, att deras material är mera slitet och tycks ha varit mera
utsatt för vattnets påverkan; de ha vidare en bestämdt lagrad
byggnad, som också tycks antyda, att vatten måtte ha spelat någon
roll vid deras bildning. De äro låga ryggar, som fortsättas öfver
långa sträckor, i regeln parallelt med skårornas riktning eller med
isens rörelse. I Norge ha vi få åsbildningar; möjligen finns det
några på Jæderen; i Sverige finnas däremot många. I Skotland,
England och Irland äro de ofta förekommande. I Amerika
utbreda de sig öfver stora sträckor.
Vår expeditions iakttagelser sopa i ett drag bort alla
förklaringar af åsarna som älf bildningar ofvanpå isen eller i tunnlar
i denna; ty för det första saknas, som vi ha sett, till en väsentlig"
del älfvarna, och för det andra saknas fullständigt det material,
nämligen moränslam och grus, hvarmed älfvarnas rännor och
tunnlar skulle fyllas.
Enligt min åsikt kan det knappast vara tvifvel om, att åsarna
äro bildade af älfvar icke ofvanpå isen, ntan på dennas undersida.
Allt det vatten, som bildas genom isens smältning på
undersidan, måste skaffa sig aflopp; detta kan det endast göra genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
