Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Festspelen i Bayreuth. Till 100-årsminnet av Cosima Wagners födelse, av Bertil Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAYREUTH
han sig till en överblick över vad han
ditintills skapat och bragte till full mognad den
stil, som utmärker hans senare verk.
Redan före landsflykten hade Wagner
gripit sig an med Nibelungensagan, vilken han
ursprungligen tänkte utforma i dramat
»Sieg-frieds död». Denna ram sprängdes dock snart.
Sammansmältande Nibelungensagan med
Vols-ungasagan och andra myter, utformade
Wagner under åren 1850—52 dikten till sin
väldiga musikdramatiska tetralogi
»Nibel-ungens ring». Kompositionen av det
gigantiska verket vidtog nästan omedelbart; 1854
förelåg »Rhenguldet» i partitur och 1856
»Val-kyrian», »Siegfried» påbörjades, men det
dröjde ända till 1871, innan denna del avslutades,
och sista taktstrecket till »Ragnarök»
(»Göt-terdämmerung») sattes den 21 nov. 1874. Mer
än ett kvarts sekel hade då gått, sedan Wagner
först började syssla med Nibelungenstoffet.
Det stod redan tidigt klart för Wagner, att
ett fullgott framförande av hans stora skapelse,
i vilken han nedlagt sina djupaste idéer, vore
möjligt endast under säregna förhållanden.
Ingen av de vanliga operateatrarna lämpade
sig att framföra hans verk, ty hur skulle
artister, som kastades från den ena uppgiften
till den andra, få tid och möjligheter till den
koncentration och den inlevelse, som
erfordrades för en trogen och besjälad tolkning av
tondramer sådana som hans Nibelungenring.
Endast vid särskilda festspel, som borde
försiggå på någon mindre ort och på en enkom
för ändamålet konstruerad — kanske rentav
provisoriskt uppbyggd — teater och med
sångarkrafter, som bereddes tillfälle att
under erforderlig tid helt fördjupa sig i sina
roller, skulle hans »Bühnenfestspiel» kunna
utöva sin fulla verkningskraft som allkonstverk.
Det var antikens teaterideal, som här
föresvävade Wagner. I ett förord till den första
för en större allmänhet avsedda upplagan av
»Nibelungens ring» (1862) utvecklade Wagner
Den nuvarande festspelsteatern i Bayreuth.
dessa tankar och dryftade också möjligheterna
till deras praktiska utförande. Han betvivlade
starkt, att ett upprop till konstintresserade
skulle få tillräcklig genklang, ty hans idé var
för ny och för djärv. Men skulle icke en tysk
furste kunna använda de medel, som nu ginge
till upprätthållandet av en konstnärligt
värdelös operaverksamhet, till ett dylikt högre
ändamål? »Var finna denne furste?», slutar
Wagner sin utredning.
Ej långt efter detta fann Wagner i Bayerns
unge konung Ludvig II en beskyddare, vilken
hyste en svärmisk, överspänd beundran för
mästarens konst och var beredd ej blott att
avlyfta från denne alla materiella bekymmer
utan även att föra hans konstnärliga idéer till
seger. Konung Ludvig ville naturligtvis
förlägga den blivande Wagnerteatern till sin
huvudstad, München. Denna plan blev aldrig
förverkligad, och det kom att dröja många år
än, innan Wagners förhoppningar om en egen
teater gingo i uppfyllelse. Mästarens liv hade
varit och blev alltfort rikt på omkastningar.
Ludvig hade år 1864 kallat Wagner till
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
