Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Festspelen i Bayreuth. Till 100-årsminnet av Cosima Wagners födelse, av Bertil Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAYREUTH
föreningar bildades för teckning av andelar,
Patronatscheine, lydande på 900 mark.
Den vädjan Wagner lät utgå till det
konstnärligt intresserade Tyskland stötte visserligen
på motstånd men fann också gensvar;
lotteck-ningen föreföll att lyckas, och konung Ludvig,
som till en början ej omhuldade tanken på en
Wagnerteater i Bayreuth, ändrade mening och
tecknade 75,000 mark. Pingstdagen 1872 kunde
Wagner under stor anslutning från olika håll
lägga grundstenen till den byggnad, som skulle
kröna hans livsverk. Men det var ej blott sin
teater Wagner byggde i Bayreuth, han byggde
där också sitt hem, Wahnfried. Emellertid
visade det sig omöjligt att fasthålla vid den
ursprungliga planen att ge de första festspelen
med uruppförandet av »Nibelungens ring»
redan 1874. Medlen upphörde att inflyta, och
Wagner började misströsta om att någonsin få
se sin konstnärliga dröm förverkligad. Då
ingrep konung Ludvig och förskotterade ur sin
privatkassa 300,000 mark, varigenom företaget
räddades.
Under denna tid, som för Wagner var fylld
av både konstnärligt och praktiskt arbete, hade
Cosima varit hans stöd och oumbärliga hjälp i
alla avseenden. För den en gång biltoge
daga-des nu uppfyllelsen av hans strävanden. Han
flyttade in i sitt Wahnfried och lade sista hand
vid partituret till »Götterdämmerung».
Festspelsbyggnaden fullbordades, och
förberedelserna kunde börja till det första fullständiga
framförandet av hans gigantiska verk,
»Nibelungens ring».
Den teaterbyggnad, som nu öppnade sina
portar för Wagners konst, var konstruerad
efter mästarens krav på en folkteater, som skulle
göra hans allkonstverk levande för åskådarna
och åhörarna: salongen var amfiteatraliskt
anordnad och orkestern sänkt så, att den
var helt osynlig för publiken och från scenen;
endast dirigenten syntes. Wagner ansåg
nämligen, att handlingen skulle upplevas som det
i:
Festspelsteatern i Bayreuth 1876. Efter en målning av
S. Schinkel.
väsentliga, att dikt, musik, scenbild och mimik
vore ett oupplösligt helt och att den vanliga
operakonstens fel bestode just däri, att musiken
tyranniskt förkvävde de övriga
komponenterna i musikdramat och förvandlades till
självändamål. Så fick det ej vara i hans
allkonstverk; där skulle alla delkonster samverka till
en högre enhet.
Och på denna teater spelades den 13 aug.
1876 »Rhenguldet» såsom den första länken i
det första fullständiga framförandet av
»Nibelungens ring», det kanske väldigaste
konstverk, som någonsin sett dagen. Mästaren själv
svarade för spelledningen, under det att Hans
Richter dirigerade orkestern. Bland dem, som
infunnit sig till premiären, märktes ingen
mindre än kejsar Wilhelm I, och där syntes
även många av den samtida musikens främsta
representanter, såsom Liszt, Saint-Saens och
Grieg. Till festspelen hade också infunnit sig
filosofen Friedrich Nietzsche, vilken sedan
många år hyste en varm beundran för Wagner
och i honom såg idealet för den moderna
konstnären, förnyaren av det antika dramat. Men
tvivlet hade redan vunnit insteg i Nietzsches
sinne, och hans tro på Wagners sändning fick
en stöt, när han såg den brokiga och för
Wagners idéer ganska främmande publik, som un-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
