Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Festspelen i Bayreuth. Till 100-årsminnet av Cosima Wagners födelse, av Bertil Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAYREUTH
framstående musikerna Julius Kniese och
Felix Mottl, av vilka den sistnämnde en tid
var festspelens främste dirigent.
På 1890-talet inträdde också sonen Siegfried
som medarbetare och dirigerade vid spelen
1896 en cykel av Nibelungenringen. Från 1907
och till sin död sommaren 1930 — några få
månader efter Cosima Wagners frånfälle —
hade han ledningen av festspelsverksamheten
och var dessutom verksam som regissör och
dirigent. Siegfried Wagners änka, Winifred, f.
Williams, av engelsk härkomst och
adoptivdotter till musikern Karl Klindworth, är nu den
ledande kraften i Bayreuth.
Under Wagners livstid kommo, som vi sett,
endast Nibelungenringen och »Parsifal» till
framförande på Bayreuthteatern. Småningom
införlivades emellertid det ena efter det andra
av mästarens verk med repertoaren.
Festspelen kommo med tiden att bli något annat,
än vad Wagner hade ämnat dem till; mästaren
hade naturligtvis avsett, att Bayreuth skulle
bli ett den tyska konstens hem, en hela
folkets angelägenhet, men i stället förvandlades
Bayreuth till en turistattraktion av första
ordningen, som lockade till sig rika resenärer från
världens alla länder, med andra ord, Bayreuth
blev mera internationellt än
nationellt. I Tyskland
började man också i vissa
kretsar på allvar ifrågasätta
spelens verkliga
existensberättigande; med bortseende från
den kritik, som kom från
rent Wagnerfientligt håll, kan
man nämna, att många för
Wagners konst intresserade
framhöllo, att
Bayreuthspelen ingalunda överträffade
de bästa föreställningar, som
gåvos på andra operascener,
och att det ängsliga
fasthållandet vid traditionen, ej
minst vad dekorationerna beträffade, innebure
en allvarlig fara för stagnation och
tillbakagång. Stark och stundom rentav oresonlig
blev kritiken på vissa håll, sedan festspelen
år 1924 efter en tioårig av kriget och
kristiden förorsakad vila återupptagits.
Emellertid kan man säga, att i och med
Hitlers makttillträde år 1933 en ny era för
Bayreuth inträtt, om vilken det väl är för
tidigt att ännu uttala sig. Hitler är en
lidelsefull beundrare av Wagners konst, i vilken han
ser en av den tyska andens främsta
manifestationer. För Hitler äro Bayreuthspelen en
nationell, folklig angelägenhet av första ordningen,
och han har därför skänkt dem sitt särskilda
beskydd.
På senaste åren ha moderna stilriktningar
inom dekorationsmåleriet kommit fram även
i Bayreuth, där målaren Emil Preetorius gjort
målningar till »Nibelungens ring», vilka i hög
grad avvika från äldre Bayreuthtradition.
Bland de många framstående dirigenter, som
medverkat vid Bayreuthspelen, må förutom de
redan nämnda ihågkommas Richard Strauss,
Karl Muck (i många år en oförliknelig
Parsi-faldirigent), Toscanini, Furtwängler, Elmendorf
och Heinz Tietjen, den sistnämnde i ännu
Cosima Wagner (längst t. h.) med (fr. v. t. h.) sonen Siegfried, mågen B.
Gravina och döttrarna Blandine Gravina, Daniela Thode, Isoide von Bülow
samt Eva Wagner (1894). Efter M. Millencovich-Morold, »Cosima Wagner».
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
