- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
26

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Elektronvågor i experimentell belysning, av Sven Benner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELEKTRONVÅGOR

i u

m
... ... : W " i r " »i ii - ... f - - -, ■. ’ ’ ’

Bild 1.

ker som Bohr, Heisenberg och andra att i en
enhetlig syntes sammanfatta de till synes
oförenliga våg- och partikelteorierna. Men det är
en annan historia.

Det som för tillfället särskilt intresserar oss
är hypotesen om materievågor, som klart
formulerades först av L. de Broglie 1924 och som
närmare utformades bl. a. av E. Schrödinger
och P. A. M. Dirac. Sedan dessa teoretiker
tidigare fått Nobelpris för sina upptäckter, är
det naturligt, att turen nu kommit till de män,
som funno de första experimentella bevisen för
materievågsteorien, nämligen C. J. Davisson
och G. P. T h o m s o n.

För att förstå dessa forskares arbetsmetod
måste vi veta något om de försök, som lett till
uppställandet av vågteorien för ljuset. Främst
bland dessa stå interferensförsöken, som
grunda sig på samverkan mellan två (eller flera)
ljusstrålar, vilka gått olika vägar från en och
samma ljuskälla till den punkt, där de
iakttagas. Är nu ljuset en vågrörelse, så måste
resultatet av denna samverkan bero på om
ljusvågorna vid ankomsten till punkten i fråga
svänga i takt med varandra eller i motsatt takt.

I förra fallet kommer »vågberg» i den ena
strålen att sammanfalla med vågberg i den andra
och samverka till ett vågberg med dubbel
»höjd»; på liknande sätt få »vågdalarna»
dubbelt djup. I senare fallet åter kommer den ena
strålens vågberg att utfylla den andra
strålens vågdal; resultatet blir ingen rörelse alls,
punkten i fråga blir mörk. Äro nu strålarna i
takt vid utsändandet (vilket man uppnår genom
att ta dem från samma ljuskälla), så komma
de att anlända i takt med varandra, antingen
om de båda vägarna fordra samma tid för
ljuset att gå, eller om tidsskillnaden är ett helt
antal svängningsperioder för ljuset. Är åter
tidsskillnaden, uttryckt i antalet
svängningsperioder, mittemellan två hela tal, så anlända
strålarna i otakt och utsläcka varandra. Ett
enkelt försök illustrerar detta. Se från ett
mörkt rum mot en i förhållande till sitt
avstånd liten men intensiv ljuskälla, t. ex. en
gatlykta på 30—40 meters avstånd (glödlampan
bör ej vara avskärmad med opalglaskupa, då
lyckas försöket dåligt). Håller man nu ett
stycke tyg med fina, jämna maskor framför
ögat, så ser man ett vackert rutmönster av
ljusfläckar (fotograferat på bild 1).
Förklaringen är, att ljusstrålar, som passerat genom
tygets maskor, spridas mer eller mindre åt
olika håll. I vissa riktningar blir
vägskillna-den för strålar, som gått genom olika
öppningar, just lagom stor för att de skola
förstärka varandra genom interferens. I andra
riktningar däremot utsläcka de varandra. Så
uppkommer rutmönstret, som ej, vilket många
kanske först tro, är en direkt bild av
vävnadens maskor. Det framgår bl. a. av att
mönstret blir desto större och tydligare, ju finare
maskorna äro. Att fläckarna ha färgade kanter
beror på att lampans vita ljus är sammansatt
av alla möjliga färger, var och en med sin
våglängd. De mönster de olika färgerna ge
sammanfalla därför ej.

Vill man på analogt sätt pröva materievågs-

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free