Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Slalom och störtlopp, av Ivar Arnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLALOM OCH STÖRTLOPP
Stundom anordnas båda tävlingsformerna
tillsammans som kombinerad tävling, då vanligen
störtloppet går först och endast de tävlande,
som placera sig bäst i detta, få starta i
slalom-loppet.
I Norden föll utförslöpningen som
tävlingssport så småningom i glömska; däremot
utvecklades ur det hoppmoment, som stundom
inlades, den moderna backhoppningen. Från
Norge spreds emellertid kännedomen om
utförslöpningen till de schweiziska och
österrikiska Alperna, där den till en början tjänade
det rent praktiska syftet att snabbt och säkert
ta sig ned för en fjällbrant. Engelska turister,
bland dem särskilt Arnold Lunn, blevo
emellertid intresserade av utförslöpningen,
in-sågo dess stora sportsliga möjligheter och
gjorde den snart till. en stor och
uppskattad idrottsgren. Bland dess pioniärer
märkas vidare österrikarna Mattias
Zdar-sky och Georg Bilgeri, som i alpin terräng
inplanterat och utvecklat de norska
stämsvängarna, samt på senare år Hannes
Schneider, den berömda Arlbergskolans
ledare, som drivit utförslöpningens teknik
och kanske främst metodik till sin
fulländning.
I Sverige möttes nykomlingen inom
skidsporten till en början med mycken
misstro, och på många håll ansågs det
nästan genant, att de av gammalt
skid-kunniga nordborna skulle hämta
impulser söderifrån. I slutet av 1920-talet stod
striden het mellan förkämparna för den
gamla och den nya skidskolan, men så
småningom segrade den senare, som i
kaptenerna G. Dyhlén och O. Rimfors samt
löjtnant S. Bergman haft sina främsta
föregångsmän. Numera erkännes allmänt,
att den nya skidtekniken har stor
betydelse, främst såsom ett värdefullt
hjälpmedel såväl vid tävlingsåkning som vid
vanlig skidlöpning, särskilt i fjällterräng.
Självständiga tävlingar i utförsåkning ha också
anordnats på olika håll i Sverige (Saltsjöbaden,
Kalhyttan vid Filipstad, Storlien och
Riksgränsen), men på grund av svårigheterna att i nära
anslutning till de stora sportcentra finna
lämplig terräng torde det dröja, innan denna
tävlingsform helt slår igenom hos oss. Fr. o. m.
1937 anordnas svenska mästerskapstävlingar.
I Mellaneuropa är utförslöpning en högt
skattad idrottsgren, som bland både tävlande och
publik samlar vida större intresse än de hos oss
långt populärare längdtävlingarna. Sedan de
alpina grenarna 1931 upptogos på det
internationella skidprogrammet och som en följd därav
på Olympiska spelens program, har intresset
Slalombana vid Marmolata i Dolomiterna, med start på
3,260 m och mål på 2,000 m ö. h. Efter »Der Schneehase».
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
