Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Zaratustra och den forniranska religionen. Hans person och verk i ny belysning, av H. S. Nyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZARATU STRA
ställning i dessa stammars religion. Till
Aralsjön eller Vouru-kasa voro åtskilliga
gudomligheter knutna, så t. ex. den regnförande
st järnguden Tistrya, troligen Sirius, även han
sannolikt av turiskt ursprung.
Gemensamt för all arisk religion är
begreppet Asa, »rätta ordningen» (hos inderna rta),
sammanfattningen av den himmelska
ahura-världen, det himmelska ljuset, sanningen och
ordningen och gudavärldens frälsande kraft.
Alla arier synas ha tänkt sig himlen som ett
fast valv, som omsluter den lägre världen och
genom vars öppningar, representerade av sol,
måne och stjärnor, det himmelska ljuset
där-bakom skiner in i vår mörka värld. Mellan
ljusets makter och mörkrets makter pågår en
ständig strid. Gemensamt ariska äro
föreställningen om elden som en hela tillvaron
genomträngande kraft, och till följd därav
förekommer eldkult hos alla arier. Gemensam är
också föreställningen om en jord- och
stamgudinna, som lever i äktenskap med himlen
och av denna mottager sin alstringskraft.
De gamla ariernas plastiskt gestaltande
fantasi var ej högt utvecklad, och rent konkret
och antropomorfistiskt fattade gudagestalter,
sådana som grekerna kände dem, äro ej
talrika. Gudabilder ha troligtvis aldrig
förekommit på Irans mark. De fornariska gudarna äro
makter och himmelska kraftcentra, som äro
identiska med kollektiva sociala grupper och
institutioner eller med själsföreteelserna, vilka
likaledes huvudsakligen ses ur gruppens eller
den kollektiva enhetens synpunkt. Den
fornariska religionen är en primitiv panteism på
social bas. Stammen med dess mark, folk och
fä är en gudom, som manifesterar sig på
jorden men på samma gång har sin plats i
himlen i den högste gudens omgivning. Tjuren
är ett himmelskt urväsen, vari allt vad tjur
och ko heter på vår jord har del. Frisjälen,
manah, d. v. s. den själ, som enligt primitiv
föreställning lämnar kroppen i drömmen och
trancen och som vid kroppens död far till den
himmelska världen, är en gudom, som
omfattar allt vad manah heter i himmel och på
jord. Allt jordiskt har en dubbelgångare i den
himmelska världen. Genom dessa dubbelsidiga
makter går en ständig förbindelse mellan
himmel och jord, förmedlad av extasen, trancen
eller drömmen. Extatiska övningar av
scha-manistisk art ha förekommit hos alla arier.
Skyterna plägade bränna hampfrön och genom
inandning av deras ånga försätta sig i extas;
liknande berättas om massageterna.
De ledande arierna i Östiran, härskarfolket i
Mervoasen, dyrkade Mithra som sin högste gud.
Vid hans sida står Sraosa, den fromma
Mithra-församlingen, och han är broder till Asi,
fruktbarhetens gudinna. En annan mäktig gud är
Forniransk offerscen (fynd från Erghili, det gamla
Daskyleion, vid Marmarasjöns sydkust). De offrande
ha offerkvistar i handen samt duk för munnen för
att ej förorena elden. Nederst synas offerdjuren.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
