Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Zaratustra och den forniranska religionen. Hans person och verk i ny belysning, av H. S. Nyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZARATU STRA
ej sällan betyder »ordalmakten» eller rentav
»ordalplatsen».
Nötboskapen, stammens förnämsta
näringskälla, synes ha varit tabu; man förtärde ej dess
kött. Kon är bärare av två himmelska safter:
mjölken, som är människorna till näring, och
urinen, som bringar himmelsk växtkraft åt
marken. Det är antagligt, att man i denna
stam förstått konsten att genom övergjutning
med kourin gödsla betesmarkerna och skaffa
sig bättre och jämnare växtlighet.
Nötboskapen har en himmelsk representant, Tjur själen,
skapad av en specialgud, »Tjurskaparen».
Maga’n och nötboskapen äro på sätt och vis
parallellföreteelser; bägge förmedla himlens
krafter till jorden, och på bägges trivsel och
ostörda verksamhet bero framgången i det
jordiska och den gudomliga ordningens, Asa’s,
herravälde bland människorna.
Zaratustra, av Spitama-klanen, var liksom
hela sin ätt, Haècat-aspa-männen, professionell
extatiker och ordaldomare. Han var ledare
för maga’n och kallar sig i sina gäthä-sånger
zciotar, motsvarande indiernas hotar, ett slags
präst. Om hans föräldrar, Pourusaspa och
Dughdhövä, som nämnas i senare
Avestatexter, är ingenting närmare bekant. Att han
ensam bland magaledarnas långa rad har
kommit att intaga en plats i historien har sin grund
i den bittra religionsfejd, som under hans tid
hemsökte hans stam. Mithraförsamlingen,
omfattande de ledande arierna i Östiran, befann
sig i en period av livlig aktivitet, troligen i
samband med en politisk expansion, och
började sträcka ut sina tentakler mot Zaratustras
stam, som tydligtvis hade bevarat ett visst
oberoende under sina kavi’er eller småkonungar.
Dessa kavi’er och de ledande männen kring
dem visade sig mottagliga för de politiskt
mäktiga grannarnas Mithrareligion och
började hängiva sig åt haoma-orgier med ty
åtföljande rituell tjurslakt, som var någonting
oerhört i denna miljö. Detta har uppkallat
Zaratustra och hans krets, bärarna av den
fäderneärvda religionen, till förbittrat
motstånd. Zaratustra för i denna strid helt och
hållet det beståendes talan; tvärtemot vad som
ofta antages är han alldeles ingen social
reformator. Haoma- och tjurorgierna hade icke
blott fördärvliga verkningar i materiellt
hänseende, de utgjorde också ett livsfarligt hot
mot den ostörda förbindelsen mellan himmel
och jord, som maga-mysteriet och den
fäderneärvda boskapsvården garanterade, och därmed
också mot den gudomliga ordningen, Asa, utan
vilken världen icke kan bestå.
Zaratustra-kretsen har gått till strids mot den nya kulten
såsom ett demonernas och Lögnandens verk
och tvekar icke att sätta demoniens stämpel
på motståndarna.
I denna kris avslöjar sig Zaratustra som en
av religionshistoriens stora nydanare och som
en religiös personlighet av icke obetydliga
mått. Krisen har för honom blivit ett
personligt religiöst problem. Den hälft overklige och
sysslolöse Ahura Mazdäh, som hans stam
bekände, kom ohjälpligen till korta inför den nya
kultens högste gud, Mithra, en för ariska
förhållanden alldeles ovanligt levande och
påtaglig gestalt, med tusen trådar förbunden med
sin stams liv. Zaratustra har i denna situation
sitt livs stora religiösa upplevelse: han
upplever Ahura Mazdäh såsom den personlige, i
jordelivet verksamme guden, såsom spenta och
såsom helt identisk med den gode skaparguden
Spenta Mainyu. Han berättar om denna
upplevelse i Yasna 43, som är ett
religionspsyko-logiskt dokument av största intresse, icke
minst därför att det troligen är det äldsta
religionshistorien förfogar över. Han har i en
vision skådat den gudomliga världsplanen, han
har sett huru Ahura Mazdäh i urtiden skapade
världen och bestämde, att den en gång skall nå
sitt slut, varvid de goda och de onda
gärningarna skola få sin lön. Han har mött Ahura
Mazdäh i extasens upplevelse och av honom
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
