Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Fotoperiodism. Dagslängdens inflytande på växtvärlden, av Georg Borgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOPERIODISM
handling under en växts tidigare
utvecklingsstadier kan manifestera sig långt senare,
oavsett de dagslängder, under vilka växten
utvecklas. Denna företeelse benämnes
fotoperiodisk efterverkan (se bild 6). Försök med hirs
visa, att en kortdagsbehandling under 9 dagar
vid de första utvecklingsstadierna resulterar i
fullt utbildade plantor inom 24 dagar, trots att
dessa fått växa under långa dagar, där normalt
vegetationsperioden för hirs varit 51 dagar. En
dylik efterverkan har iakttagits hos sojaböna,
sallat och flera sädesslag. Detta öppnar ett
viktigt perspektiv för praktiken, då härigenom
möjlighet ges att artificiellt avkorta
vegetationsperiodens längd. För närvarande har dock
denna utväg fått träda tillbaka för den långt
viktigare jarovisationen. På grund av den
fotoperiodiska efterverkan måste dock såningstiden
på våra dagslängdsvarierande tempererade
breddgrader betyda mycket för sädesslagens
utveckling. Hos dessa gynnas under våren en
vegetativ utveckling — en effekt, som sedan
ej helt försvinner och blir av stor betydelse
för sädesavkastningen.
Det kan slutligen tilläggas, att man numera
också påvisat vilka komponenter i ljuset, som
äro fotoperiodiskt verksamma, det röda
avsnittet på spektralserien (bild 7—8). Plantor,
uppdragna under kortdagsbelysning, fingo
extra-belysning av olika färger, varvid en
fotoperiodisk reaktion endast uppträdde hos dem, som
vuxit i röd belysning. Kortdagsväxter
uppvisade en typisk långdagsreaktion, enbart
vegetativ utbildning, medan långdagsformer
utvecklades fullt normalt med blom- och fröbildning.
Det har ur detta sammanhang också framgått,
att ljusintensiteten, som. man tidigare tillmätte
stor betydelse, spelar en högst underordnad
roll. Man har t. o. m. kunnat iaktta en
foto-periodisk inverkan genom månljuset och även
genom gatubelysning på t. ex. planterade träd.
Vi få här återigen ett belägg för att
dagslängds-företeelserna ej främst bero på en direkt in-
Bild 7. Scabiosa atropurpurea, långdagsform,
blommar tidigt, då dagen förlänges genom röd
extrabelys-ning. Övriga färgsorter ge ingen effekt. Plantorna
längst t. h. och t. v. behandlade så, som anges på bild
8. Efter Withrow och Biebsl.
verkan genom assimilationen. Genom att
djupare intränga i detta orsakskomplex har man
funnit mest sannolikt, att de fotoperiodiska
fenomenen ha sin orsak i bildningen av vissa
kemiska ämnen i minimala mängder,
växthor-moner. Det är självklart, att en ansenlig
näringsproduktion genom assimilationen
samtidigt är lika nödvändig. För den fordras dock
belysning av högre intensitet. Så snart detta
näringsbehov är tillgodosett, erfordras dock
endast ljus av lägre intensitet för att
ifrågavarande hormoner skola produceras. Mycket
återstår dock att undersöka, innan man fått
full klarhet i ljusets ingripande betydelse för
växtvärlden.
Växtens livskategorier bli som alltid mar-
Bild 8. Cosmos bipinnata var. Late Double Crimson
King, kortdagsform, inhiberar sin blomning genom den
röda extrabelysningen. Plantorna längst t. v. odlade
under kort dag och längst t. h. långdagsbehandlade
genom artificiell belysning. Efter Withrow och Biebel.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
