Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Mul- och klövsjuka och dess bekämpande, av Birger Carlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUL-
OCH KLÖV SJU K A
tillfällen av förhärjande farsoter hos
nötkreatur, vilka i regel kommo från öster och bredde
ut sig över Europas fastland. Det torde i regel
härvid ha varit fråga om boskapspest, men
troligt är dock, att enstaka av dessa utbrott
varit orsakade av mul- och klövsjuka, ehuru
detta icke med säkerhet framgår av
sjukdomsbeskrivningarna. Den första tillförlitliga
uppgiften om en sjukdom, som varit identisk med
mul- och klövsjuka, finnes i det berömda
verket av Hieronymus Fracastorius, som utkom
i Venedig år 1546 och enligt vilken mul- och
klövsjuka förekom i norra Italien år 1514. I
Tyskland är mul- och klövsjuka första gången
omnämnd och beskriven år 1754, i England år
1839; i Danmark förekom den första gången,
såvitt man vet, år 1822, i Sverige åren 1841—42
och i Norge år 1926. Under 1700- och
1800-talen förekommo flera stora mul- och
klöv-sjukeepizootier på den europeiska kontinenten.
I regel kommo dessa från sydöstra delarna av
Europa och spridde sig därifrån mot nordväst.
Flera exempel finnas dock på att sjukdomen
kommit från Afrika till sydvästra Europa,
varifrån den senare spritt sig vidare. Så är t. ex.
fallet med den senaste epizootien, som nu från
Frankrike, Belgien och Holland hotande
breder ut sig. Huvudsakligen följande de stora
stråkvägarna, har den sedan spritt sig till de
norra grannstaterna, exempelvis England och
Danmark. Till vårt land har sjukdomen i regel
kommit via Danmark till Skåne, varifrån den
understundom spritt sig norrut till
angränsande delar av landet. Två gånger har den
varit så långt upp som till Stockholmstrakten.
Vid ett tillfälle har man påvisat mul- och
klövsjuka ända uppe i Jämtland, dit den
ansågs ha kommit genom utländsk havre. Under
senare år ha de svåraste utbrotten i Sverige
inträffat 1920—21, 1924—27 samt 1930—31. Av
dessa åsamkade 1924—27 års epizooti vårt land
de största förlusterna. Inom 1,182 besättningar
nedslaktades då 28,699 nötkreatur, 20,137 svin
samt 2,493 får, vilket sammanlagt kostade
statsverket 23,115,773,31 kronor.
Mul- och klövsjuka är en ytterst smittsam
sjukdom, som först och främst angriper
klövbärande djur, nötkreatur, får och get samt
svin. Även vilda klövbärande djur kunna
drabbas av sjukdomen, ehuru väl detta icke
veterligen förekommit i vårt land. Sporadiska
sjukdomsfall, som bevisligen varit orsakade av
samma smittämne, ha förekommit hos hund,
katt och även hos människa. Till denna senare
fråga skola vi återkomma längre fram.
Sjukdomen framkallas av ett ultravisibelt
virus, d. v. s. ett smittämne, som är så litet,
att det ej ens med tillhjälp av de skarpaste
optiska instrument kunnat iakttagas, utan vars
närvaro endast kan konstateras genom dess
verkningar (se art. Virus i detta häfte). Detta
smittämne upptages vanligast genom
matsmältningsapparaten med fodret, mjölken eller
dricksvattnet. Det kan även tränga in genom
huden, framför allt där denna ej är
hårbeklädd och är försedd med små sårnader, såsom
på spenarna och i klövspalten. På vilken väg
smittämnet än intränger i kroppen,
uppkommer på upptagningsstället, oftast i munnen, en
med klar vätska fylld blåsa — primärblåsa.
Denna observeras dock ytterst sällan, så
mycket mindre som i detta stadium inga andra
sjukdomssymtom förekomma. Efter ett par tre
dagar övergår detta smittämne från blåsorna
till blodet, och i och med detta uppkommer
feber med febersymtom, som kunna variera i
intensitet alltefter smittämnets virulens och
djurens mottaglighet för detta. Med blodet
föres smittämnet till kroppens alla organ och
framkallar på ställen, som variera något för
de olika djurslagen, predilektionsställen,
sekun-därblåsor av samma slag som primärblåsan —
eruptionsstadiet. I och med uppkomsten av
sekundärblåsorna sjunker temperaturen åter
och är vanligen efter något dygn normal. I
allmänhet upptäckes ej sjukdomen förrän i
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
