- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
121

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Mul- och klövsjuka och dess bekämpande, av Birger Carlström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MUL- OCH KLÖV SJU K A

litet påverkat. Hos får och getter är
blåsutslaget lokaliserat såväl till munhålan som till
klövarna, dock hos getter vanligast till
munhålan, hos får vanligast till klövarna.
Sjukdomen förlöper hos dessa djur i regel lindrigt.

En fråga, som givetvis är av det allra
största intresse, är huruvida mul- ouh klövsjuka
kan övergå på människor, och mycket har
också skrivits om denna fråga. Man var
tidigare benägen att anta, att människor ofta i
samband med mul- och klövsjuka hos
husdjuren smittades genom att dricka mjölk från
sjuka djur, och många sådana tillfällen finnas
beskrivna med utslag i mun och på fötter och
händer. Sedan man emellertid närmare lärt
känna smittämnets egenskaper och det
därigenom blivit möjligt att genom ympningar på
försöksdjur —■ marsvin —■ säkert avgöra
huruvida en mul- och klövsjukeinfektion föreligger
eller icke, har det kunnat konstateras, att
människan visserligen i enstaka undantagsfall
genom sår kan infekteras och bli sjuk i
symtom, som likna dem hos djuren, men att detta
praktiskt taget aldrig förekommer under
vanliga betingelser.

Mul- och klövsjukesmittämnet finnes
rikligast i blåsorna och blåsväggarna samt under
feberstadiet i blodet. Från de sjuka djuren
överföres smittämnet i riklig mängd till
omgivningen huvudsakligen genom saliv, mjölk,
urin och i något mindre mängd med
avföringen, och detta sker redan under
inkuba-tionsstadiet. På detta sätt sprides sjukdomen
snabbt till djur i närheten. Största delen av
smittämnet oskadliggöres mycket snart, så att
stallarna och deras omgivning i stor
utsträckning självrenas. Dock kan sådant smittämne,
som hastigt intorkar på halm, hö och hår samt
kläder, länge bibehålla sin smittfarlighet (upp
till 15—20 veckor och sannolikt ännu längre),
och det är detta intorkade, smittfarliga virus,
som jämte mjölken är den viktigaste orsaken
till smittans spridning från gård till gård och

Klöv från nötkreatur med mul- och klövsjuka. Efter
Hutyra och Marek.

från ort till ort utefter de stora
samfärdsvä-garna. En del andra smittvägar, såsom med
vinden, fåglar, råttor och kroniska smittbärare
(människor eller djur), spela troligen härvid
en underordnad roll.

Smittämnet dödas lätt av såväl sura som
basiska desinfektionsmedel. Framför allt har
natronlut i 1-procentig lösning fått mycket stor
användning som stalldesinfektionsmedel. I sur
mjölk och i muskulatur, som övergått i
dödsstelhet, dödas smittämnet mycket snabbt på

Klöv från svin med mul- och klövsjuka. Efter Kolle,
Krauss och Uhlenhuth.

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free