Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Den nya tryckfrihetsprocessen, av C. G. Hellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRYCKFRIHETSPROCESSEN
het, självständighet och rättrådighet kända
svenska medborgare, som uppnått tjugufem
års ålder, samt vidare att skilda
samhällsgrupper skola vara representerade. Då en jury
skall bildas, tillgår så, att domstolen först
genom lottning mellan de på listan uppförda
uttager sju personer till ledamöter i juryn och
fem personer till suppleanter. Parterna å sin
sida välja tre ledamöter och tre suppleanter.
De äro därvid icke bundna av listan men skola
dock iakttaga de nyssnämnda
kompetensvillkoren. Uteslutning skall ske på så sätt, att
vardera parten utesluter en ledamot och en
suppleant bland de av domstolen utlottade
samt en ledamot och en suppleant bland de
av motparten utsedda.
För dem som sett en av de allvarligaste
bristerna hos det hittills rådande systemet
däri, att parterna själva ägt att utse sina
domare, innebär den anordning, som nu blivit
lagfäst, tydligen icke någon idealisk lösning av
problemet om juryorganisationen. Att
parternas valrätt bibehållits, om än i en något
begränsad omfattning, beror på de svårigheter,
som visat sig möta vid försöken att finna en
acceptabel form för juryns bildande utan
parternas medverkan. Olika möjligheter ha
framkastats. I allmänhet har man utgått från att
hela juryn borde konstitueras genom lottning
ur en permanent jurykår. Men i fråga om
sättet för kårens bildande ha meningarna gått
isär. Vid äldre reformförsök har man främst
diskuterat möjligheterna att överlämna
jurykårens utväljande åt kommunala
korporationer. Ett 1912 framlagt kommittéförslag tog
bestämt avstånd från denna tanke under
hänvisning bl. a. till den fortskridande
politiseringen av de kommunala representationerna.
Kommitténs majoritet stannade för den
motsatta ytterligheten, att domstolen skulle utse
medlemmarna av jurykåren. De sakkunniga,
som 1933 fingo i uppdrag att utarbeta förslag
till reformering av tryckfrihetsprocessen, gingo
en medelväg och förordade den lösningen, att
halva jury kår en skulle utses av domstolen och
andra hälften av landstingen och av
stadsfullmäktige i städer, som ej deltaga i landsting.
Förslaget mötte stark kritik. Man ansåg det
uppenbart, att partipolitiska synpunkter skulle
komma att träda i förgrunden vid valen, och
befarade, att juryns anseende och auktoritet
skulle blott ytterligare försvagas.
Den ståndpunkt lagen slutligen kommit att
intaga äger den otvivelaktigt betydande
fördelen framför den äldre lagens, att en del av
juryn, och detta därtill huvuddelen — fem
ledamöter av nio —, icke utses med direkt
hänsyn till ett visst rättegångsmål. Denna
juryns kärna, hos vilken i själva verket det
avgörande inflytandet på målets utgång ligger,
får en självständigare ställning därigenom, att
den icke känner sig vald med hänsyn just till
detta mål, och man torde ha skäl för
antagandet att, såsom chefen för justitiedepartementet
vid framläggandet av propositionen yttrade,
dessa från jurymannalistan (jurykåren)
utlottade jurymedlemmar komma att liksom
ledamöterna i våra häradsnämnder genomträngas
av en känsla av domaransvar, ägnad att
avhålla dem från obehörigt hänsynstagande vid
målens avgörande. Den förändrade
proportionen mellan de partsvalda och de domstolsvalda
jurymännen torde också vara av stor betydelse.
Om det nämligen är så, som förhållandet
torde vara åtminstone i ett stort antal fall,
att de partsvalda jurymännen rösta till förmån
för sina respektive parter, har enligt den äldre
lagen för fällande straffdom krävts enhällighet
bland de domstolsvalda jurymännen. I annat
fall har två tredjedelars majoritet icke kunnat
uppnås. Med den ändrade sammansättningen
kunna, i de fall då parternas jurymän rösta
för den sida, som utsett dem, fyra av de från
jurymannalistan utlottade fem jurymännen
diktera ett fällande utslag.
Bland de nya bestämmelserna om juryns
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
