- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
149

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Virus som sjukdomsalstrare, av Hilding Bergstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIRU S

ensstämmelse och i intimt samband med vår
uppfattning om vad liv är. Att definiera
begreppet liv är visserligen utomordentligt svårt,
men så mycket är man emellertid överens om,
att till livet höra assimilatoriska processer,
varigenom den levande materien kan ökas till
sin mängd. Livet är vidare bundet till cellen,
där de nämnda processerna äga rum, och den
ena cellen uppkommer ur den andra genom
delning. Det finnes sålunda, som någon
uttryckt det, icke någon levande materia utan
endast levande celler, och dessa ha visat sig
ha en mycket komplicerad byggnad. Något
liv, bundet till en enda kemisk substans,
exempelvis ett äggviteämne, kunna vi för
närvarande icke tänka oss.

År 1892 gjorde emellertid D. Ivanovskij en
upptäckt, som var ägnad att skaka läran om
att det infektiösa agens nödvändigt måste vara
en levande cell. Denna upptäckt gjordes vid
arbete med tobaksmosaiksjukan, som sedan
kommit att spela en stor roll i
virusforskningens historia. Den vanliga mosaiksjukan,
som även förekommer på andra växter än
tobak, t. ex. tomater, yttrar sig i form av
omväxlande ljusa och mörkt gröna fläckar på
bladen, som skadas, så att växten slutligen
kan dö.

Ivanovskij visade nu, att pressaft av
växtdelar, som filtrerades genom bakterietäta filter,
fortfarande behöll sin infektiösa kraft. Filtra,
som tillbakahålla bakterier men låta den
vätska, i vilken de äro uppslammade, passera,
hade framställts redan på Pasteurs
laboratorium av oglacerat porslin. Dylika filtra,
uppkallade efter Pasteurs medarbetare
Chamber-land, hade använts för att isolera bakteriernas
giftiga substanser.

Sex år senare, 1898, visade F. Löffler och
Frosch, att en djursjukdom, nämligen
mul-och klövsjukan, går att överföra från djur till
djur med dylikt cellfritt filtrat, och följande
år framkastade M. W. Beijerinck, som arbe-

tade med tobaksmosaiksjukan, den djärva
teorien, att åkomman orsakas icke av en
levande mikroorganism, d. v. s. ett »contagium
animatum», utan av ett kemiskt ämne i
flytande form, som han kallade »contagium
flui-dum vivum».

Sedan dess har antalet kända sjukdomar
inom växt- och djurriket, som på detta sätt
kunna överföras med cellfritt filtrat, stadigt
ökat i antal, så att de nu närma sig 100-talet.
Hos människan äro ett 20-tal dylika kända,
av vilka en del äro bland våra allra viktigaste,
såsom koppor, mässling, påssjuka,
barnförlamning, gula febern och rabies. En del av de
sjukdomsfall, som gå under namn av vanlig
förkylning, äro också sannolikt alstrade av
dylikt filtrerbart virus. Med största
sannolikhet hör även influensa och möjligen också
scharlakansfebern hit.

Av allra största intresse är det, att vissa
svulstliknande sjukdomar hos fåglar och även
hos däggdjur visat sig överförbara medelst
cellfritt filtrat och sålunda tydligen äro
virussjukdomar. Även hos människan finnas
förändringar, som äro utomordentligt lika svulster
och som äro alstrade av virus, vilket
överföringsexperiment tydligt visat. Dessa äro den
vanliga vårtan (verruca vulgaris),
larynxpapil-lomen (papilloma laryngis), molluscum
conta-giosum och condyloma acuminatum.

Anmärkningsvärt är också, att vissa
blodsjukdomar hos fåglar, som mycket likna de
hos däggdjur och människor förekommande
leukemierna, äro överförbara med cellfritt
filtrat, såsom de danska forskarna T. V.
Eller-mann och O. Bang först visade (1908). Även
dessa sjukdomar stå svulsterna nära.

Karakteristiskt för virus är, att de
företrädesvis angripa vissa cellslag i kroppen, så att
man kan tala om en tropism. En del virus ha
förkärlek för hudens och slemhinnornas
epitel-celler, t. ex. smittkopporna. Man kallar detta
dermatropism. Andra åter, t. ex. barnförlam-

149

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free