Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Den nye Aristoteles. Ur de senaste decenniernas forskning, av Gunnar Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARISTOTELES
med det senare: detta är nyktrare i sin mer
systematiska läggning men visar dock
entusiastiska drag vid skildringen av vissa typer och
egenskaper. Normativ vill etiken ännu vara,
liksom politiken.
Politiken som vetenskap grundlägges
också nu; man kan se eller ana något av
övergången till det beskrivande och historiskt
förklarande studium, som utmärker Aristoteles’
senare »författningar», av vilka vi genom det
lyckliga papyrusfyndet på 1890-talet äga större
delen av Atens författning — jämte den
historiska grunden till »Politiken». Även
idealstaten måste stå på exakt grund. Från tidigare
litterär utformning av idén till senare
vetenskaplig debatt är ett stort steg.
Världsförklaringen, fysiken, som nära
sammanhänger med metafysiken (ordet
är senare än Aristoteles), får väl också nu sin
första mer självständiga form. Att Aristoteles
ej alltid är rättvis mot tidigare forskare är
lätt att se just på dessa områden och betonas,
som sagt, av senare inlägg; mycket riktigt
avfärdar han blott med omdömet »enfaldigt».
— Vi se, att Aristoteles är i ständig utveckling
och att utvecklingen ej är parallell på alla
linjer. Metafysiken blir vanskligare, ju mer
han närmar sig det rationalistiska, empiriska
stadiet.
Den tredje perioden är lärartiden i Aten,
från 335, då Aristoteles och Alexander skiljas
åt. Det är grundandets och den stora
vetenskapliga organisationens tid, den första i
vår världsdels historia, ägnad åt forskning
(jonisk historie) och filosofi, även som
ordnande makt. Från denna tid stamma de
bevarade läroskrifterna, med den förut gjorda
inskränkningen. Aristoteles står levande och
ensam bakom det jättelika verket, men han
skymtar sällan personligt. Vi ha den nästan
encyklopediska skriftsamlingen (matematik
saknas dock) till stor del i behåll: logik, fysik,
psykologi (också påbörjad tidigare), metafysik,
etik, politik (och grund till ekonomi), retorik,
poetik och biologi, främst zoologi. De
botaniska studierna fortsattes mästerligt av
lärjungen Theofrastos; i vilket samband
Aristoteles står till ett grekiskt verk från
medeltiden, översatt från en arabisk-latinsk text,
må här vara osagt. De olika skikten i
Aristoteles’ biologiska skrifter kräva nu ett närmare
studium. De många verken med alla sina
problem sysselsätta och komma säkerligen att
sysselsätta oss i långa tider, men forskningen
har fått nya och viktiga vägar öppnade.
Språk och tankar nödga oss att låta vissa
verk i Aristoteles-handskrifterna tillhöra tiden
efter honom. Detsamma gäller om vissa partier
i de äkta skrifterna, tillägg som gjorts vid
undervisningen. Men viktigare är, att många
till-lägg, skenbart oorganiska och motsägande,
torde vara av Aristoteles’ egen hand. De visa,
att han ej hörde till de en gång för alla färdiga
utan till de strävande och frågande, som
ständigt gå vidare, även i exakta iakttagelser och
slutsatser därur. En annan Aristoteles än den
lärda traditionens träder oss till mötes. Av
den väldiga målningen har blivit ett levande
landskap.
Aristoteles, även den nu förlorade
Aristoteles, blev vid sidan av Platon en auktoritet
för senantiken. Nyplatonismen har
kommenterat och tolkat honom på sitt sätt. Denna
senantika filosofi har ju nära förbindelse med
orientaliskt andeliv, något som i sin mån fick
betydelse för medeltiden; om Platons och
Aristoteles’ intressen på denna punkt skall ej
talas här. Jaeger menar sig här finna nya
förbindelselinjer av inre natur — mellan
Aristoteles och Augustinus och medeltiden (alltså
icke blott i fråga om ren kunskap). Därom lär
det väl komma att tvistas ytterligare. Men
Aristoteles har trots sin egen utveckling
förmedlat mycket av Platons metafysik och, om
man så vill, mystik åt senare tider; det har
stött hans auktoritet inom kristet tänkande.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>