- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
161

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Den nye Aristoteles. Ur de senaste decenniernas forskning, av Gunnar Rudberg - Det svenska diplomatarieverket, av Ernst Nygren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DIP LO M AT ARIU M

Kanske kan man efter de senaste decenniernas
forskning fråga sig om Aristoteles med rätta
är auktoritet för det färdiga systemets
människor, om han ej fastmer är en lärare för de
frågande och ej ännu färdiga.

Gunnar Rudberg.

DET SVENSKA
DIPLOM AT ARIEVERKET.

Diplomatarium är en i Norden gängse
benämning för vad man i de romanska länderna
kallar chartularium (cartulaire), i Tyskland
vanligen Urkundenbuch eller Codex
diploma-ticus, d. v. s. en skriven eller tryckt samling
av äldre historiska aktstycken, omfattande
antingen ett helt land eller en landsdel, ett
stift, ett landskap, en stad, ett kloster, en familj
etc. Det svenska diplomatarieverket, vilket
här skall behandlas, omfattar endast medeltida
källmaterial och började utkomma av trycket
år 1829 med de dubbla titelbladen Svenskt
Diplomatarium eller Diplomatarium Suecanum.
Såsom bokverk torde det vara det äldsta
fortlevande i vårt land, vissa publicistiska
alster och de lärda och vittra
samfundens (även Linköpings biblioteks) acta och
handlingar därvid, som naturligt är,
undantagna. I Norge förverkligades icke
diploma-tarieidén förrän nitton år senare (1847), och i
Danmark ha planerna på ett Diplomatarium
Danicum tagit gestalt först i våra dagar.

Behovet att i kopieböcker samla avskrifter
av privilegier, viktigare äganderätts- och andra
handlingar gjorde sig tidigt gällande, och
tanken omsattes i verklighet tidigast av
kyrkans institutioner efter mönster av de
påv-liga registra. Av de bevarade
domkyrkoregistren är sålunda registrum Upsalense upplagt år
1344. Att liknande kopiesamlingar av
stats-urkunder varit oumbärliga i det kungliga

kansliet är naturligt. Det gamla riksens
register, vilket försvann, som det vill synas för
alltid, under 1520-talets upprörda år, torde
också ha tillkommit under tiden närmast före
1350. Efter Hans Brask har bevarats en
»handlingsbok» med viktiga äldre och yngre, svenska
och utländska statshandlingar. Samma
historiska och politiska intresse har föranlett flera
av 1500-talets rådsherrar att upplägga dylika
samlingar av statsrättsligt betydelsefulla
aktstycken; det räcker att nämna namn som Lars
Siggesson Sparre, sonen Erik Sparre och
Hogenskild Bielke.

Med 1600-talets vaknande intresse för
antikviteter, vilket begrepp man länge fattade
övervägande litterärt och i vilket man alltså
innefattade framför allt de medeltida
handskrifterna och diplomen, blevo just dessa båda
kategorier de kanske mest eftersökta
insamlingsobjekten. Genom Gustav II Adolfs
bekanta, av den gamle Buræus sannolikt
inspirerade memorial den 20 maj 1630 för riksens
antikvarier och hävdesökare blev också
insamlandet av gamla handlingar officiellt föreskrivet.
Då antikvitetskollegiet 1667 inrättades,
er-höllo dessa strävanden det mäktiga stödet av
en institution, som kunde påbörja
bearbetningen av det insamlade materialet. Ute i
Europa begynte ungefär samtidigt vetenskapen
om urkundens behandling att grundläggas.
Otvivelaktigt ha även dessa strömningar inom
den vetenskapliga världen på kontinenten
verkat eggande på de lärda assessorerna i kollegiet,
av vilka åtminstone två voro till Sverige
inkallade utlänningar och vilka det samt och
synnerligen ålåg att i hävderna och i de publika
breven uppsöka »wår Swenske och Giöthe
nations gambla och merckelige bedriffter». Det
är också nu, samtidigt med att Sparfvenfelt
utsändes till åtskilliga främmande länder för
att eftersöka »gamble göthiske handlingar»,
som våra första handskrivna diplomatarier av
Hadorph (f. 1630, d. 1693), Arrhenius-Örnhiälm

161

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free