Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Det svenska diplomatarieverket, av Ernst Nygren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIP LO M AT ARIU M
(f. 1627, d. 1695) och den äldre Peringskiöld
(f. 1654, d. 1720) tillkomma. Samtliga dessa
voro bisittare i det nämnda kollegiet,
Peringskiöld och Hadorph dessutom efter varandra
sekreterare i antikvitetsarkivet, kollegiets
fortsättning från 1692.
Av denna lärda trio var Hadorph den mest
betydande. Omkring 1670 torde han ha börjat
kopierandet av de gamla pärmebreven, som
på hans initiativ överflyttats (1669) från
riksarkivets vård till antikvitetskollegiet, vilket då
residerade i Uppsala. Av dessa Hadorphs
avskrifter finnas dock nu endast rester kvar (se
bild 3 på plansch). Andra delar av Hadorphs
stora avskriftsverk blevo till all lycka
publicerade: samlingen av kungliga och furstliga
förlikningar, föreningar, försäkringar o. s. v.
såsom bihang till hans upplaga av rimkrönikorna
(1676; se bild 7), stadgar ang. rättskipning,
lagtolkning och allmänna hushållningen såsom
bilagor till Bjärköa-rätten (1687). Då
originalen till såväl de förra — riksens förnämlige
handlingar ■— som de senare till stor del gingo
förlorade i 1697 års slottsbrand, har forskningen
allt skäl att hysa tacksamhet för dessa
publikationer — trots deras brister. Redan tidigt (på
1670-talet) började Claes Arrhenius, 1684 adlad
Örnhiälm (samtidigt professor i historia vid
Uppsala universitet, senare rikshistoriograf och
censor librorum), inom kollegiet biträda
Hadorph vid avskrivningsverket av medeltidens
handlingar. Hans insats kom därvid att gälla
påve-, kyrko- och klosterbreven (han var själv
författare till en svensk kyrkohistoria), och de
ännu bevarade fjorton kvartbanden avskrifter
med hans namn och till avsevärd del av hans
hand äro alltjämt en källa, som
medeltidsforskaren måste rådfråga. Hans enastående
kännedom i fråga om det medeltida kyrkliga
urkundsmaterialet förde honom även (från
1685) in i reduktionsverket, där hans
utredningsarbete burit frukt i bl. a. sex digra band
liggare över kyrkogodsen. Vad till sist Pering-
skiöld angår, antogs denne som ämnessven i
antikvitetskollegiet redan 1680. Sitt opus
diplo-maticum har han ordnat i likhet med det från
Gustav Vasa bevarade riksregistraturet såsom
»registraturer öfwer de gamla Konungarnes,
ifrån S. Eriks tid, utgifne bref och
förordningar». Av dessa förstördes enligt hans egen
uppgift vid 1697 års brand 18 folianter, men
detta avskräckte honom dock icke att lägga
upp ett nytt avskriftsverk, vilket bevarats till
vår tid. Detta består nu bl. a. av ett bullarium
i tre band, konungabrev från Johan
Sverkersson till Gustav I sex band, statuta episcoporum
ett band och testamenten (»Pietas arctoa») ett
band. Andra medeltidshandlingar eller
excerp-ter ur det medeltida brevmaterialet ingå i
Peringskiölds verkliga huvudarbete, det
topografiska verket »Monumenta Sveo-Gothorum»,
för såvitt detta blivit tryckt, vilket är fallet
endast i fråga om två härad i Uppland och
Uppsala stad; de otryckta tio banden ha karaktären
av anteckningar eller utkast men innehålla dock
även avskrifter av handlingar. •—• Ett betydande
tillskott till pärmebrevssamlingen tillfördes
slutligen diplomatarieverket genom en stor del
av de skånska medeltidsarkivens (framför allt
Lunds kapitels och domkyrkas men även andra
kyrkors och flera klosters) infordrande till
Stockholm i slutet av 1680-talet. Tyvärr
betydde centraliseringen till huvudstaden i detta
fall även att en betydande del av denna
urkundsskatt kom att förintas vid slottsbranden
1697, men skrivaren Magnus Westhius hade
åtminstone då hunnit att sortera dem »efter
den av Hadorphio givne metoden» samt att
upprätta en registrant över accessionen, den
s. k. Skånebrevsförteckningen; avskrifter och
excerpter ur denna samling ingå även bland
de Peringskiöldska.
Under det tidigare 1700-talet inträdde i stort
sett en paus i arbetet, men bland Erik Benzelius
d. y:s (f. 1675, d. 1743) efterlämnade
handskrifter märkes även utkast till ett bullarium. Först
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
