Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Fruktträdens fertilitet och sterilitet, av O. Heilborn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRUKTTRÄD
resultat (sterilitet inom en sterilitetsgrupp,
eljest fruktsättning). Polyploidi eller
mång-dubbling av kromosomantalet bidrager tydligen
till att mildra de skarpa sterilitetsgränserna och
är ur denna synpunkt fördelaktig för odlaren.
Redan de diploida äpplena och päronen
ha en komplicerad kromosomuppsättning
(2x17=34), och triploidernas konstitution är
naturligtvis ännu mera invecklad. Trots att
talet 17 icke är någon multipel utan ett
primtal, anses de 17 kromosomerna i den för äpplen
och päron karakteristiska kromosomsatsen
genom något slags fördubblingsprocess ha
uppkommit ur en enklare uppbyggd kromosomsats
(troligen bestående av 7 kromosomer). Även
de s. k. diploida äpplesorterna betraktas
därför som ett slags (så att säga maskerade)
poly-ploider av komplicerad sammansättning.
Härmed torde sammanhänga, att korsnings- och
självsteriliteten hos äpplen och päron är
oregelbunden och svår att analysera. De flesta
äpplesorter äro visserligen självsterila, men
partiell, om också svag självfertilitet
förekommer även, och korsningssterilitet, resp.
-fertilitet finnes, såvitt man kunnat finna, i alla olika
grader. Tydligt markerade sterilitetsgrupper
äro mycket sällsynta. Självsteriliteten har
kunnat visas bero på hejdad eller försvagad
pol-lenslangtillväxt; härtill komma emellertid också
verkningarna av den ovan omnämnda
pollen-och embryosäckletaliteten.
Sterilitetsföreteelserna bli ännu oklarare därigenom, att många
äpplen och päron ha en viss tendens att
utbildas utan befruktning, alltså utan frön (s. k.
partenokarpi). Ett närmare utforskande av de
talrika små nyanserna i fruktsamheten, som
genom allt detta uppkommer, torde särskilt
hos äpplen vara av ekonomisk betydelse för
trädgårdsodlingen.
Av ovanstående framgår, att sorter av såväl
äpplen och päron som söta körsbär alltid böra
planteras i blandning. Detsamma gäller en
stor mängd, men icke alla, sorter av sura körs-
bär och plommon. Beträffande söta körsbär
är det dessutom nödvändigt att plantera
sorterna i vissa bestämda kombinationer, om skörd
skall erhållas. Eller snarare: man måste noga
veta vilka sortkombinationer, som skola
undvikas, d. v. s. man måste i detalj känna de
ovannämnda sterilitetsgrupperna. Beträffande
i Sverige odlade sorter av söta körsbär är
kännedomen härom ännu ofullständig. Om äpplen
och päron däremot kan sägas, att kännedom
om sortkombinationerna är mindre
nödvändig; om blott korspollination ägt rum,
er-hålles vanligen skörd, även om kombinationen
kanske icke varit den bästa. En felaktig
sortkombination medför alltså hos äpplen och
päron mindre risk för alldeles felslagen skörd
än hos körsbär.
Intresset för fruktträdens
sterilitetsföreteelser väcktes mot slutet av 1800-talet och början
av 1900-talet, då man på vissa håll övergick
till odling av någon enda värdefull sort i stora
planteringar. Dylik »blockplantering»
medförde missräkningar och ledde bl. a. till
undersökningar av pollenets beskaffenhet. Den
härigenom vunna kännedomen om det
exceptionellt dåliga ståndarmjölet hos vissa
äpple-och päronsorter ledde senare till cytologiska
undersökningar och därigenom till upptäckten
av de triploida äpple- och päronsorterna.
Denna triploidi har på senaste tid tilldragit sig
ökad uppmärksamhet ur en helt annan
synpunkt än sterilitetens. Triploida äpplen ha
visat sig besitta speciella och värdefulla
egenskaper: triploidien medför en i genomsnitt
ökad hållbarhet hos frukten vid
vinterförva-ring samt en höjd halt av vitamin C
(askorbin-syra). Framställning i stor skala av nya
triploida sorter utgör därför f. n. en av
fruktträdsförädlingens mest lockande uppgifter.
Studiet av steriliteten hos äpplen torde
därigenom komma att avsätta resultat även på ett
helt annat område än det ursprungligen
avsedda. O. Heilborn.
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
