Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Hur förhistoria blir historia, av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHISTORIA OCH HISTORIA
Män från Keftin frambära gåvor till farao. Målning från storvesiren Rechmeres grav, mitten av 1500-talet f. Kr.
ligga djupast nere; ledtråden inom den grekiska
arkeologien bildar framför allt utvecklingen av
de skarpt särpräglade stilarter, i vilka de
allestädes åtminstone i skärvor närvarande
lerkärlen dekorerades. Med hjälp härav kunna
spridda fynd dateras. Härigenom får man en
relativ kronologi: man kan säga vad som
är äldre eller yngre, men man kan icke säga
hur gammalt det är, uttryckt i årtal. Så har
man uppställt ett schema, som indelar den
minoisk-mykenska tiden i tre stora perioder,
var och en av dessa med tre underperioder;
den mykenska tiden är den sista av de tre
huvudperioderna. Den ungefärliga
uppskattning i år av de arkeologiska perioderna, med
vilken den nordiska arkeologien måste nöja
sig för stora tidrymder, är mycket oviss, ty
utvecklingen går ibland hastigt, ibland
långsamt. Om man skall nå en absolut
kronologi, måste man kunna anknyta de
arkeologiska perioderna till en historiskt känd kultur.
Detta är möjligt för den grekiska bronsåldern
på grund av dess förbindelser med Egypten.
Om föremål från någon av dess perioder
anträffas i daterbara egyptiska fynd eller om
daterbara egyptiska föremål påträffas i
Grekland i skikt eller fynd, vilka tillhöra en viss
period, har man rätt att antaga samtidighet,
i synnerhet om detta inträffar upprepade-
gånger. Då en störning kan ha inträffat på ett
eller annat sätt, som bragt yngre och äldre
föremål tillsammans, är det kumulativa beviset
avgörande. På detta sätt kan den minoiska
kulturens första stora blomstring, den
mellan-minoiska tidens första period, dateras till de
båda första århundradena av det andra
årtusendet f. Kr., Knossos’ slutliga fall och Mykenes
storhetstid till c:a 1400 f. Kr., då den sista av
de nio underperioderna, den senmykenska
tiden, börjar.
Det sist antydda fallet är så instruktivt, att
det förtjänar en kort redogörelse. I två
egyptiska gravkamrar från 1400-talets förra hälft
finnas minoiska kärl så väl avbildade, att de
kunna bestämmas tillhöra den arkeologiska
tidsperiod, under vilken palatset i Knossos hade
sin sista glanstid, den s. k. palatsstilens tid,
som omedelbart föregick den senmykenska
tiden. Palatset förstördes vid slutet av den
förstnämnda perioden och låg sedan öde med
undantag av att fattigt folk inrättade bostäder
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
