Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Förenta staternas neutralitetslagstiftning, av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEUTRALITETS LAGSTIFTNING
verka med de makter, som i syfte att begränsa
konfliktens verkningar organiserat
non-inter-ventionspolitiken, och den önskade därför
förhindra vapenexport från Förenta Staterna till
de stridande i Spanien. Men det befanns nu,
att neutralitetslagen icke gav möjlighet därtill,
då den icke avsåg inbördeskrig. Tillika hade
under intrycket av diktaturstaternas alltmera
hotande maktställning och ökade politiska
aktivitet en uppfattning börjat göra sig gällande i
Förenta Staterna, att den amerikanska
neutralitetspolitiken borde så utformas, att den icke
beredde Storbritannien svårigheter i händelse
av ett angrepp från dessa staters sida.
Följaktligen befunnos nya, ganska väsentliga ändringar
nödvändiga i neutralitetslagen, då denna ånyo
upptogs till behandling 1937.
Efter dessa ändringar, som antogos av
kongressen den 29 april och promulgerades
av presidenten den 1 maj 1937, innehåller den
amerikanska neutralitetslagen i huvudsak
följande bestämmelser:
Avdelning 1 handlar om exporten av vapen och
krigsförnödenheter, och här föreskrives först och
främst, liksom i tidigare neutralitetslag, att när
presidenten finner att krigstillstånd råder mellan två
eller flera främmande makter, så skall han utfärda
förklaring härom, och det skall i och med detta vara
förbjudet att från Förenta Staterna exportera vapen,
ammunition och krigsmaterial till någon av nämnda
krigförande stater eller till neutral stat för vidare
befordran till krigförande. Detta förbud skall också
utsträckas till nya krigförande stater, då de indragas
i kriget. I dessa delar är neutralitetslagen således
»mandatorisk».
Enligt ett 1937 infört tillägg äger presidenten, om
han finner, att i en främmande stat inre stridigheter
(»a state of civil strife») råda, vilka äro av sådan
omfattning och föras under sådana förhållanden att
vapenexport från Förenta Staterna till denna stat
skulle sätta Förenta Staternas fred i fara, utfärda
förklaring härom, med den verkan att export av
vapen och krigsmaterial från Förenta Staterna till
ifrågavarande stat blir förbjuden. I detta fall beror
det således på presidentens prövning om ett
exportförbud för vapen etc. skall komma till stånd eller icke.
Avdelning 2 behandlar exporten av andra varor än
vapen och krigsmaterial. Härom heter det, att om
presidenten utfärdat en sådan förklaring, varom talas i
lagens första avdelning, och därefter finner, att
införandet av restriktioner för utskeppningen från Förenta
Staterna till krigförande länder eller land, där
inbördeskrig råder, av vissa andra varor än vapen och
krigsmaterial är nödvändigt för bevarande av Förenta
Staternas fred och säkerhet eller för att skydda
amerikanska medborgares liv, så skall han utfärda
förklaring härom, och det skall då vara förbjudet för
amerikanska fartyg att transportera dessa varor till
krigförande stat eller stat, där inbördeskrig råder, eller till
neutral stat för vidare befordran till stat av nyss
angivna beskaffenhet, varvid presidenten dock äger
föreskriva begränsningar och undantag beträffande
sjöar, floder och inre vattendrag, gränsande till
Förenta Staterna, och landtransport till Förenta
Staternas grannländer. Presidenten äger bestämma
vilka varor detta förbud skall omfatta.
Vidare heter det, att när presidenten utfärdat en
sådan förklaring, varom det talas i första avdelningen
av lagen, och han därefter finner, att restriktioner
för exporten av varor från Förenta Staterna till
krigförande stater eller till stat, där inbördeskrig
råder, äro nödvändiga för bevarande av Förenta
Staternas säkerhet och fred eller för skyddande av
amerikanska medborgares liv eller handel, så skall
han utfärda förklaring härom, och det skall då vara
förbjudet, med samma möjlighet till undantag som i
nyss citerade bestämmelse, att exportera eller trans {+-+}
portera från Förenta Staterna till krigförande stat
eller stat, där inbördeskrig råder, eller till neutralt
land för vidare befordran till dylik stat några som
helst varor, förrän alla rättigheter eller intressen i
dessa varor övergått på främmande regering, juridisk
person eller medborgare.
Dessa bestämmelser, innefattande »cash and
carry»-principen, utgöra otvivelaktigt den
märkligaste nyheten i 1937 års neutralitetslag.
Man ville härmed nå samma syfte som den
tidigare föreslagna, men aldrig till lag
upphöjda grundsatsen, att amerikanska
medborgare, som driva handel med
krigförande, finge göra detta på egen risk.
Bestämmelsernas syfte var i första hand att göra det
möjligt att åtminstone i viss utsträckning
fortsätta varuutförseln från Förenta Staterna till
krigförande länder, utan att konflikter mellan
Förenta Staterna och de krigförande därvid
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
