Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Stilistik. En modern vetenskap, av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STILISTIK
spektiv; det behandlades av N. Svanberg i
»Verner von Heidenstam och Gustaf Fröding»
(1934). En sammanfattande stilistik från
historisk synpunkt, med analysexempel från olika
stilperioder och ur olika systematiska
synpunkter, gavs av samme författare 1936
(»Svensk stilistik»). Utom på nya,
självständiga kompletteringar av stilproblem, som ej
förut behandlats, bygger den på såväl tidigare
forskningar av andra som på ett stort antal egna
tidskriftsuppsatser, bl. a. om metrik, om äldre
och nyare svensk prosa (Olavus Petri,
Strindberg, Selma Lagerlöf) och om stilstudiets
metodik. Dessa arbeten ha sökt ge fylliga och
estetiskt korrekta författarkarakteristiker med
beaktande av den historiska jämförelsens betydelse.
Av likartade strävanden — t. ex. intresset
för levande litteratur och för stilistiken som
en självständig, vetenskaplig tradition —
präglas ett stort antal yngre svenska forskares
arbeten, som till stor del tillkommit vid de
nämnda övningarna; då de publicerats, har det
mestadels skett i Nysvenska Studier eller i
Samfundets för stilforskning serie. Bland dessa
undersökningar må nämnas: om Heidenstams
historiska stil i »Folkungaträdet» (av L.
Moberg 1936), om Hj. Söderbergs prosa (av L.
Kjellberg 1937), om Selma Lagerlöf (av L. von
Hofsten 1935 och av B. Börjeson), om Per
Hallström (A.-G. Johansson 1936), om
Alm-quists »Songes» (av Eva Wennerström 1937),
om metriska spörsmål hos Fröding (av B.
Kin-nander 1937), om Atterbom (1933 av A.
Hägg-qvist, som även sysslat med Hj. Bergmans
stil), om Björnson, Hamsun, Olle Hedberg och
Hjalmar Gullberg, om Agnes v. Krusenstjerna
m. fl. — På andra håll har delvis i anslutning
till denna verksamhetskrets, i utlandet ibland
kallad »Uppsalaskolan», utarbetats studier
bl. a. om Harry Martinson och om Hallström
(den senare av Helge Gullberg 1937 i
Modersmålslärarnas förenings årsskrift, som
publicerat flera stilistiska inlägg).
Den så orienterade stilanalysen har även
påverkat den dagsaktuella litteraturkritiken och
den allmänna uppfattningen av modern konst
och dess studium.
Svensk stilistik i mindre personligt och
konstnärligt utpräglade former har studerats
med utgångspunkt från tidningssvenska,
annonsspråk och talspråk. Härvid har man
kunnat anknyta till G. Cederschiölds »Svenskan
som skriftspråk» (1897), som på en äldre
generation verkat stimulerande. Dess
språkteoretiska inställning, dess värdering av talspråk
och skriftspråk o. s. v., har även i nyaste tid
dryftats (kritiska inlägg bl. a. av G. Danell),
—• Ett stildrag, eufemismen, det
förmildrande uttrycket, har studerats på grundval av
såväl nyare romanprosa som tidningsspråk och
vardagsspråk av G. Björkman (1937).
I Danmark har på de senaste åren
framträtt ett starkt stilvetenskapligt intresse;
delvis har man därvid starkt betonat
samhörigheten med den nyorienterade svenska
stilistiken. Särskilt märkes här den begåvade och
flitige stilkännaren Harry Andersens insats
med ett stort verk om Johannes V. Jensen
(hittills behandlas särskilt ordval och
ljudverkningar) och en mångfald mindre inlägg.
En livaktig principdiskussion pågår f. n. (med
inlägg i tidskriften Danske Studier, som ej
sällan innehållit stilistiska uppsatser; särskilt
kan nämnas A. Olriks om folklig berättarstil).
Man diskuterar bl. a. stilkarakteristikens större
eller mindre utförlighet och det ljudsymboliska
inslagets behandling. Undervisning i stilistik
har igångsatts i Köpenhamn av Ulla Albeck;
en »krets» för stilstudium har organiserats
efter mönster av det svenska stilsamfundet.
Äldre danska stilanalyser, som verkat
förebildliga även i Sverige, föreligga av V. Andersen,
Hans Brix och av P. Rubow. Den senares
»Saga og Pastiche» är en stort lagd
stilhisto-risk framställning, hans iakttagelser om
Andersens stil äro i all sin korthet träffande och
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
