- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
218

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Stilistik. En modern vetenskap, av Nils Svanberg - Tunga kvävet och indikatormetoden, av Sv. B-r.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TUNGT KVÄVE

den ljusa stämningen (»en vårlig dal - - den
ljusa koral»), I andra strofen, den höstliga
och stormande, finner man det rytmiskt tunga
»molnvagnen» och de intensiva j-ljuden: »sitt
böljande, djupa begär», i slutstrofen stilla och
blida i-ljud: »som skimrande skuggor vi
glida / på vindarna sida vid sida».

Nils Svanberg.

Tunga kvävet och

indikatormetoden.

Den av G. v. Hevesy angivna
indikatormetoden är ett vackert exempel på fruktbärande
samverkan mellan fysik, kemi och biologi. Den
grundar sig på existensen av isotoper, atomer
med olika vikt men samma kärnladdning och
därför med praktiskt taget samma kemiska
och fysikaliska egenskaper. Bland de tyngre
grundämnena har man länge känt flera, som
bestå av ett antal isotoper, av vilka några äro
radioaktiva och de andra icke aktiva.
Indikatormetoden består nu i att man till ett i
vägbara mängder förekommande ämne sätter
spår av en radioaktiv isotop till detta.
Eftersom ämnena äro isotopa, följas de åt i
konstanta inbördes proportioner vid kemiska och
fysikaliska processer. Då de elektriska
metoderna för aktivitetsmätning äro
utomordentligt känsliga, kan den aktiva isotopen
tjänstgöra som »indikator» och ange
koncentrationen även av den inaktiva isotopen, om denna
ej kan bestämmas direkt.

Metodens värde var begränsat, så länge man
blott kände de fåtaliga naturligt aktiva
ämnena, men nya möjligheter öppnades genom
upptäckten av ett stort antal artificiellt aktiva
ämnen (Curie, Joliot, Fermi m. fl. sedan 1934).
Man kan t. ex. framställa fosforföreningar,
innehållande spår av en aktiv fosforisotop, och
tillföra en råtta detta preparat med födan. Om
råttan dödas efter en viss tid och fördelningen

av den aktiva fosforn i dess kropp bestämmes,
får man upplysningar om de fosforhaltiga
ämnenas gång genom kroppen i en utsträckning,
som vore otänkbar med vanliga
analysmetoder, vilka ej kunna skilja den fosfor, som
tillförts i ett visst mål, från den, som redan fanns
i kroppen. Man har så funnit, att fosforn
bindes snabbare och fullständigare i
benstommen, än man förut antagit. Därav följer även,
att en del förut bunden fosfor måste ha
undanträngts, att omsättningen är snabbare, än man
förut trott.

En ny form av indikatormetoden, beskriven
bl. a. i Scientific American för december 1937,
arbetar med inaktiva isotoper i sådan mängd,
att deras koncentration kan bestämmas med
masspektrograf, ett instrument, som med hjälp
av elektriska och magnetiska fält skiljer olika
tunga atomer åt. Först tillämpades denna
metod av Nobelpristagaren H. C. Urey på det
»tunga kvävet», en kväveisotop med
atomvikten 15 mot vanligt kväves 14. Isotopen
upptäcktes på spektroskopisk väg av Naudé 1930
och anrikades av Urey genom en
utbytesreaktion mellan gasformig ammoniak och
ammo-niumsulfatlösning. I ett mer än 10 meter högt
rör med 1,200 plåtar insatta över varandra
fick lösningen droppa ned från den ena plåten
till den andra och mötte därvid en
uppåtgående ström av ammoniakgas. Då
ammoniak med tungt kväve företrädesvis samlades
i lösningen och ammoniak med lätt kväve i
gasen, fick man upptill gas med lägre mängd
tungt kväve än normalt, nedtill lösning med
överskott av tungt kväve. Av denna lösning
bereddes olika kvävehaltiga organiska ämnen,
bl. a. aminosyran glykokoll. Dessa försök ha
främst utförts av r. Schoenheimer vid
Colum-biauniversitetet. Han gav råttor t. ex.
hippur-syra, en förening av glykokoll och bensoesyra,
innehållande tungt kväve, och kunde efter en
tid i urinen påvisa hippursyra med tungt
kväve. I ett annat försök undersöktes hur

218

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:32:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfm/1938/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free