Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Turkiet under Kemâl Atatürk. Ett land i snabbt framåtskridande, av Gunnar Jarring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TURKIET
Generalstabsbyggnaden i Ankara.
Den främre-asiatiska fyrmaktspakt, som avslöts
den 8 juli 1937 i Teheran mellan Turkiet, Iran,
Irak och Afganistan, är följden av en lång tids
arbete att lösa gemensamma tvistefrågor,
framför allt i fråga om gränsregleringar. Den får
ses som ett utslag av Turkiets ■— och
naturligtvis de tre andra staternas — önskan att i frid
och lugn kunna fullborda den inre utvecklingen.
Alltsedan republiken Turkiet grundades av
Mustafa Kemål med hjälp av starka män, har
den unga staten gått framåt på alla områden.
De rent yttre kännetecknen ha varit en ökad
byggnadsverksamhet — huvudstaden Ankara
har blivit en modern världsstad ■—,
kommunikationernas förbättrande genom utökande av
järnvägs- och landsvägsnätet och en långt
framskriden industrialisering, som skall göra Turkiet till
ett oberoende land i ekonomiskt avseende. Men
moderniseringen har sträckt sig till alla
områden, och man kan utan tvekan våga fälla
omdömet, att vi i det asiatiska Turkiet i våra dagar
ha att se ett land av europeiskt snitt, ett land,
som är föregångsland och mönster för andra
asiatiska länder, vilka eftersträva samma
utveckling, som t. ex. Iran under sin Riza Schah
Pahlavi. Gunnar Jarring.
derna och vice versa,
varvid man diskuterat
respektive staters gemensamma
problem. I oktober 1937
besökte den grekiske
ministerpresidenten Metaxas
Ankara, och därmed styrktes
de vänskapliga förbindelserna
avsevärt till Grekland,
Turkiets bittraste ovän under
befrielsekrigets dagar.
Högst anmärkningsvärt är
det goda förhållande, som
rått mellan Turkiet och
Sovjetunionen alltsedan
republikens tillkomst. Visserligen
har all kommunism varit
förbjuden i Turkiet, men man har dock icke
föraktat att ekonomiskt och industriellt samarbeta
med Sovjetunionen. Detta var t. ex. fallet, då
det gällde att genomföra den första turkiska
femårsplanen 1934. Denna finansierades delvis
med ryska pengar •—• Turkiet fick en kredit
på 8 mill. gulddollar, för vilka ryska maskiner
av olika slag skulle inköpas. I Ryssland
utbildade turkiska experter skulle leda den stora
industrialisering, som planen avsåg.
Svenska legationen i Ankara.
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
