Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Reguljär flygtrafik över Atlanten. De senaste försöken, av Gösta Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGTRAFIK
Sikorskyplan av typ, som nyttjas av Pan-American Airways.
framförliggande sträckan för att kunna
bedöma den lättast framkomliga vägen och
lämpligaste flyghöjden.
Det erfordras sålunda en väl organiserad
radio- och väderlekstjänst för att genomföra
reguljära flygningar över Atlanten. För
skapandet av en sådan organisation ha särskilt
Tyskland samt England och U. S. A. under de
senare åren nedlagt mycket arbete och stora
kostnader. Under 1937 ha också de första
serierna försöksflygningar med stora flygplan
kommit till utförande av det tyska bolaget
Deutsche Lufthansa samt av det engelska
bolaget Imperial Airways i samarbete med det
amerikanska bolaget Pan-American Airways.
Det största intresset erbjuda därvid de
försöksflygningar, som utfördes sommaren 1937 av de
engelska och amerikanska bolagen gemensamt,
enär dessa företogos med stora flygplan av
samma typ, som äro i bruk på flera av bolagens
övriga linjer.
Natten mellan den 5 och 6 juli 1937 utfördes
de första engelsk-amerikanska flygningarna.
Då startade Imperial Airways’ flygplan
»Cale-donia» från Foynes på Irlands västkust den
5 juli kl. 18.47 engelsk tid och anlände till
Bot-wood på New Foundland den 6 kl. lO.oo
engelsk tid, d. v. s. efter c:a 15 tim. flygtid. Det
amerikanska flygplanet, en Sikorsky av samma
typ, som användes vid flygningarna över Stilla
havet, lämnade Botwood kl. 21.lo, nådde Foy-
nes kl. 9.47 och använde sålunda en flygtid av
c:a 13 tim. Starttiderna hade valts med
beräkning, att landningarna skulle komma att
äga rum vid ungefär samma tidpunkt för båda
flygplanen, och de verkliga landningstiderna
utgöra ett bevis för de meteorologiska
rapporternas tillförlitlighet.
»Caledonia», som har en normal hastighet av
240 km/tim., höll under flygningen en
hastighet av i medeltal 210 km /tim. Det
amerikanska flygplanet, som har en normal hastighet av
210 km/tim., uppnådde en medelhastighet av
250 km/tim. Skillnaden i hastighet förklaras
av de övervägande västliga vindar, som rådde
under flygningarna. Flygplanen flögo på de
höjder, vilka beräknades vara de lämpligaste
under rådande väderleksförhållanden, det
amerikanska sålunda på en höjd av c:a 3 000 m
och i allmänhet över molnen, »Caledonia»
däremot på c:a 500 m höjd och under molnen.
»Caledonia» vägleddes av radiostationerna
vid Foynes och Botwood, och befälhavaren
kunde tid efter annan kontrollera sin position
genom radiopejlingar från fartyg.
Befälhavaren på det amerikanska flygplanet, som hade
den stjärnklara himlen över sig, kunde
däremot lätt bestämma positionen genom
astronomiska observationer. Han lät därför flygplanet
följa storcirkelkursen, d. v. s. den kortaste
vägen mellan start- och landningsplatsen. Vid
ankomsten till Foynes uppgav han, att flyg-
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
