Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Oceanytans höjdväxlingar och Nordens nivåförändringar, av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIVÅFÖRÄNDRINGAR
Den sista fennoskandiska landisens utbredning och
rörelseriktningar. — Den största istjockleken bör ha
varit inom det nordbottniska centralområde, från
vilket isströmmarna ses stråla ut. Efter R. Daly.
en fortgående lyftning av landet och
höjdför-ändringar av oceanytan, som tidtals upphävt,
tidtals förstärkt landhöjningens verkningar.
Men måste det icke bli ett ohjälpligt kaos,
när ej endast jordskorpan ändrat nivå utan
också det nollplan varit variabelt, till vilket
höjdförskjutningarna skulle refereras?
Problemet ter sig så mycket mer invecklat, som
man icke ens på förhand kan komma längre
än till gissningar angående storleken eller
gången av oceanytans höjdvariationer i
kvar-tär tid. Det saknas ingalunda siffror på
havsytans höjning i samband med landisarnas
bort-smältande. Tvärtom är överflödet av
motstridiga dylika den värsta osäkerhetskällan. De
tjugu rimligaste siffrorna växla mellan knappt
50 och drygt 900 m. Lika litet vet man hur
växlingarna i balansen mellan isbildning och
smältning tagit sig uttryck i form av
ojämnheter i havsytans stigningskurva för den
senaste stora avsmältningsepoken. Och hur långt
Den fennoskandiska landhöjningsbucklan. — Linjerna
äro isobaser, d. v. s. äro dragna genom punkter, där
de högsta strandspåren ligga lika högt över den
nutida havsytan. Ehuru dessa isobaser för »MG»
(marina gränsen) icke ange hela landhöjningsbeloppet,
visa de ändå huru landhöjningen efter istiden
motsvarar den forna isbelastningen. Efter R. Daly.
fram denna varat är också obekant. Det finns
ju ännu väldiga landismantlar på jordklotet.
Allt detta är saker, som
nivåförändringsstudierna ha att själva ge besked om.
Svårigheten att någorlunda säkert uppskatta
med vilka mått de eustatiska
nivåförändringarna rört sig ligger framför allt däri, att man
ej känner tjockleken av vare sig de nuvarande
eller de forntida landisarna. Men att dessa
mått varit ansenliga är uppenbart. Nu ligga
drygt 15 mill. km2 av kontinenternas yta höljda
i is. Härav komma 13 mill. km2 på
sydpolar-kontinenten och 1,9 mill. på Grönland. När den
kvartära nedisningen var som störst, var den
totala isarealen ungefär 56 mill. km2. För att
höja världshavets yta 1 m behövs bara, att 28 m
is smälter bort från den antarktiska
landis-manteln eller 24 m från hela den nu istäckta
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
