Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Oceanytans höjdväxlingar och Nordens nivåförändringar, av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIVÅFÖRÄNDRINGAR
-SOC c* looo
Tre strandförskjutningskurvor,
som ge ett exempel på
växelspelet mellan landhöjning och
förändringarna i världshavets
vattenhöjd. — Den nedersta
(Morup) tillhör ett område med
ringa landhöjning, den översta
(Vargön) en trakt med större
sådan. Under det tidsavsnitt,
som kurvorna representera, ha
två större vattenståndshöjningar
i havet inträffat. Båda göra sig
gällande i strandförskjutningen
som markerade transgressioner
inom trakterna med svag
landhöjning men, där denna är
starkare, endast som
uppbroms-ningar av strandens hela tiden
fortskridande regression. Efter
L. v. Post.
VFG och VG beteckna strandlinjer i Väner-bassängen.
12,000—15,000 år, som området registrerar, och
för denna periods skilda faser.
I principiella drag är undersökningens gång
följande: genom fältmätningar och
laboratoriebearbetning av representativa sedimentserier
fastställes dalens geografiska historia så noga,
att en karta kan utarbetas för varje i dess
utveckling urskiljbart stadium. Därvid lägges
särskild vikt på att alla de forntida
vattenplanens deformation fram till nutiden blir
fixerad inom mycket små felgränser. Detta är
det primärmaterial, på vilket den slutliga
analysen av nivåförändringsrörelserna skall byggas.
Denna utgår från det förhållandet, att de äldre
strandytorna nu stå i större
lutning än de yngre. Deras nuvarande
lutningsvinklar äro Indirekta
uttryck för deras olika ålder eller
rättare sagt för den deformation
jordskorpan undergått genom den
del av den totala landhöjningen,
som faller efter resp. strandytas
tillkomsttid. När nu denna är
bestämd på andra vägar — genom
pollenanalys o. s. v. —, kan man
naturligtvis ur serien av sådana
deformationsvinklar deducera fram
landhöjningens normalkurva för
området — eller, om så befinnes
behövligt, för dess olika huvuddelar.
Det är sedan en enkel sak att ur dessa
normalkurvor beräkna landhöjningskurvan för
varje punkt längs dalen, där höjningens totala
styrka är känd. Och denna framgår av de
tidsbestämda strandytornas höjdlägen på den
ifrågavarande punkten, jämförda med övriga
punkter inom området. Dessa höjdlägen ge
också direkt punktens
strandförskjutnings-kurva. Avvikelserna mellan denna och den
beräknade landhöjningskurvan för punkten äro
måtten på de eustatiska havsyterörelsernas
inverkan vid den förhandenvarande landhöj
nings-intensiteten. Tack vare den lyckliga
omständigheten, att man inom området kan erhålla
Ett parti av
strandförskjutnings-kurvan vid Göteborg. — Den
fin-dragna kurvan anger den
strandförskjutning, som erhålles, om de
förefintliga strandspåren
sammanbindas. Men var och en av dessa
strandlinjer betecknar ett
kortvarigare skede, under vilket
landhöjningen varit så motvägd av en
höjning av oceanytan, att stranden
legat oförändrad. Följaktligen blir
den verkliga
strandförskjutnings-kurvan sådan, som den grova
linjen visar. Detta betyder, att i detta
fall en större och flera smärre
»eustatiska» höjningsvågor
förekommit. Efter L. v. Post.
PG den postglaciala transgressionen, FG II en äldre transgression, AG Ancylusgränsen.
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
