Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Den moderna ordningsteologien, av Hj. Lindroth (Uppsala)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORDNINGSTEOLOGI
arbete, speciellt när det gäller att från kristen
etisk synpunkt komma till rätta med olika
samhälleliga och sociala problem i tiden. Den
moderna ordningsteologien ger från en
synpunkt inblick i vad som rör sig i
systematiskt-teologiskt arbete över huvud av i dag. Den
ekumeniska rörelsen inom »Life and Work»
har flitigt ägnat sig åt spörsmål, som
sammanhänga med ordningarna.
Man har gjort gällande, att kapitalismen
jämte den därmed sammanhängande
kapitalistiska tidsandan är en modern företeelse, som
till förutsättningar har liberalismen,
individualismen och rationalismen. Inom den teologiska
forskningen har man debatterat frågan vilken
av de stora huvudkonfessionerna, den romerska
katolicismen, lutherdomen eller den reformerta
kyrkan, som i främsta rummet kan göras
medansvarig för uppkomsten av det kapitalistiska
tänkesättet. Ty att detta såsom förutsättning
har icke blott vissa ekonomiska, tekniska och
allmänt kulturella faktorer utan även faktorer
av rent andlig art, det erkännes även från
nationalekonomiskt håll. Svaret på den
uppställda frågan har hos olika teologiska forskare
utfallit olika. Här är icke platsen att närmare
ingå på denna fråga. Här må blott så mycket
framhållas, att då det samhälleliga livet, det
mänskliga gemenskapslivet i stort och därmed
det ekonomiska livet kommit att alltmer
sekulariseras och bli främmande för en
kristen-etisk grundsyn, orsaken härtill i viss mån ligger
i lutherdomen och t. o. m. i den lutherska
centralläran om rättfärdiggörelsen genom tron
allena. Visserligen är det oriktigt att, såsom
stundom sker från romerskt-katolskt håll, i
Luthers åskådning skilja en inre sfär, trons,
rättfärdiggörelsens, evangeliets, från en yttre,
kärlekens, gärningarnas, lagens. Detta
klyvande strider helt enkelt mot Luthers
totali-tetsaspekt på den kristna människan. Tron och
kärleken höra enligt Luther icke till två olika
sidor hos människan utan ingå i en och samma
själens rörelse, som har sitt centrum i och sin
orientering ut från Gud. Såsom tron djupast
utgör ett Guds eget verk hos människan, så
är den kristnes kärlek intet annat än ett
utflöde av Guds egen kärlek. Då tron och
kärleken djupast stå i denna innerliga relation
till varandra, betyder detta, att kallelsen, den
av Gud själv ställda kärleksuppgiften för
människan i det faktiska livsläge, där hon är ställd
bland sina medmänniskor i världen, på det
närmaste sammanhänger med
rättfärdiggörelsen genom tron allena eller med det
förlåtelse-liv, det liv av ständigt undfådd syndaförlåtelse,
varigenom människan av nåd insättes i
livsgemenskap med Gud. Saken kan även så
uttryckas, att enligt Luthers egna ord, t. ex. i
Schmalkaldiska artiklarna III, 13,
rättfärdiggörelsen innefattar den inre förnyelsen, »det
nya och rena hjärtat», och trosrättfärdigheten
inrymmer kärlekens nya liv, visserligen icke
såsom grund men såsom oavvislig följd. Detta
innebär principiellt, att den kristnes etiska liv
i kärlek till medmänniskorna i de olika
livsordningarna »ute» i världen på det närmaste
sätt hör samman med trons och
rättfärdiggörelsens »inre» liv. Även om detta i
princip står fast, så må det dock icke fördöljas,
att Luther faktiskt mången gång satte
kärleken till nästan »ute» i världen i efterhand.
Orsaken härtill är det historiska läge, vari
Luther stod: han hade att bekämpa den
romerska förtjänstläran, som innebär, att
människan i viss mån kan åberopa egna etiska
prestationer och förtjänstfulla gärningar såsom
grund för sin rättfärdiggörelse och frälsning.
Det är historiskt förklarligt, att Luther i
intresse att bevara rättfärdiggörelsens rena
nådeskaraktär utan någon människans egen
medverkan stundom kom att skjuta kärlekens
etiska liv i bakgrunden. Men på detta sätt
kom i praktiken det i princip rådande
innerliga förhållandet mellan tron och kärleken att
förryckas. Det är blott alltför naturligt, att
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
