Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Den moderna ordningsteologien, av Hj. Lindroth (Uppsala)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORDNINGSTEOLOGI
denna tendens att åtskilja trons och
rättfärdig-görelsens mera »religiösa» liv från kärlekens
och kallelsens »etiska» liv skulle förstoras
under den efterreformatoriska tiden, som hade
till uppgift att värna om reformationens arv
och framför allt var inriktad på att bevara
den evangeliska rättfärdiggörelseläran ren
från romersk-katolsk moralism och
förtjänstlära. Denna tendens satte på allvar in redan
hos Melanchthon, som i mycket är att betrakta
som den lutherska ortodoxiens föregångare.
Och så kom det, som betraktades som det
specifikt kristet-religiösa livet,
rättfärdiggö-relsens liv, förlåtelselivet på grund av Guds
nåd allena, att i mycket förlora den levande
kontakten med det, som enligt den lutherska
kallelsetanken skulle vara den kristnes etiska
liv i kärlek bland människorna i de olika
livs-ordningarna i världen. I praktiken och i
realiteten har denna sålunda i lutherdomen själv
inneboende tendens kommit att gestalta sig
så, att kristendomen i mycket förlorat greppet
över de stora livsordningarna i världen och de
olika formerna av mänskligt gemenskapsliv i
stort. Vi kunna icke undgå att konstatera
huru icke blott den ekonomiska ordningen
utan även äktenskap och familjeliv, kultur,
bildningsliv och folkfostran alltmera
sekulariserats. Den sekulariserade nutidskulturen har
för sin uppkomst att tacka bl. a. den förut
antydda svagheten inom lutherdomen själv.
På grund av denna svaghet, som i kyrkans
praktiska gärning ofta kommit till synes,
har denna icke varit i stånd att sätta en
motvikt mot den rationalistiska individualism, som
tryckt sin prägel på utvecklingen sedan
upplysningstiden och som ligger till grund för den
kris, vari olika former av mänskligt
samfundsliv, såsom äktenskap och familjeliv, stat och
samhällsliv, i nyare tid råkat.
Här vill den moderna ordningsteologien sätta
in. I en tid, som till sist ställt alla bestående
ordningar i fråga, misskänt dem och hotat att
bringa dem till upplösning, har man på
teologiskt håll gått till kamp mot de upplösande
tendenserna, mot det individualistiska och
kollektivistiska angreppet på det monogama
äktenskapet, mot den godtyckliga
inskränkningen i barnalstringen, mot den
liberalkapitalistiska och marxistiska andan i
samhällsekonomien, mot statens absoluthetsanspråk
och anarkistisk underminering av staten o. s. v.
Och där man i tiden mött krafter, som äro i
färd med att konsolidera och stärka de
mänskliga ordningarna, där har man sökt teologiskt
rättfärdiga, motivera och förstå sådana företag.
Den teologiska utvecklingen från en ensidig
individualistisk orientering hän mot den
moderna ordningsteologien kan konkret belysas
genom hänvisning till några etiska arbeten av
senare datum. F. H. R. Franks ännu för en
mansålder sedan inflytelserika arbete »System
der christlichen Sittlichkeit» (1884—87) rörde
sig i övervägande individualistiska banor. Th.
Haering vänder sig i »Das christliche Leben»
(3:e uppl. 1914) uttryckligen mot den
traditionella meningen, att den kristna etiken har
att skaffa blott med den kristnes ställning i de
givna ordningarna och icke med dessa
ordningar själva. A. Schlatter har i »Die
christliche Ethik» (1914) givit behandlingen av
ordningarna ett brett utrymme. Och själva titeln
på E. Brunners förnämliga arbete »Das Gebot
und die Ordnungen» (1932) anger
programmatiskt, att behandlingen av ordningarna ryckt
in i centrum. Den senaste tidens händelser
har gjort, att man inom teologien ägnat
uppmärksamhet åt enskilda ordningar, i särskild
grad åt statens och kyrkans liv. Här kan
hänvisas till en rad arbeten av Fr. Brunstäd, Fr.
Gogarten, Em. Hirsch, H. Schreiner, W. Elert,
P. Althaus o. a., för att stanna inom
tyskspråkigt område.
Den alltmera framträdande sociala
inställningen i tiden återspeglar sig i den teologiska
etikens allt tydligare vändning till en ord-
3—NFM38:4
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>