Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Den moderna ordningsteologien, av Hj. Lindroth (Uppsala)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORDNINGSTEOLOGI
ordningarna är aldrig blott naturliv, det är
etiskt liv. För ett sådant gemenskapsliv, där
den ene aldrig blott är medel för den andre
utan där verklig persongemenskap kommer till
stånd, står den kristna kärleken såsom
riktpunkt, ty denna är intet annat än gemenskap
i ordets hela och fulla innebörd.
Men den kristne är här i tiden aldrig fri från
synden. Han är även som rättfärdiggjord i allt
sitt görande och låtande syndare. Han är —
för att använda ett uttryck av Luther ■— simul
justus et peccator. Han står icke blott under
lagen av servurn arbitrium, den trälbundna
viljans lag, hans arbete och tjänst i
ordningarna är ett servum officium, en slavtjänst. Han
undgår icke att, även då livet i ordningarna
är som bäst, tjäna synden. Det kan belysas
t. ex. genom den oss närmast till hands
liggande ordningen, äktenskapet. Även det bästa
äktenskap, där den ena kontrahenten aldrig
söker sitt utan alltid vill vara till först för den
andra, gömmer i sig stora faror: faran av falsk
självtillräcklighet och isolering från
yttervärlden, faran av åsidosättande av solidariteten
med en lidande, famlande, betungad
mänsklighet. Äktenskapet, som i särskild mening är
platsen för Guds skapelsenåd, är sålunda
samtidigt orten för ett kännbart frälsningsbehov.
Något av detsamma gäller alla ordningar.
Tjänsten blir där till ett servum officium, en
slavtjänst under synden. Vi stå där i ett
syndens nödvändiga sammanhang och tjäna där
syndens rike. Vi böra som kristna — trots
synden — stå kvar där och tjäna där. Men vi
kunna som kristna — för syndens skull —•
icke stå kvar där utan syndaförlåtelsen. I
rättfärdiggörelsens tillstånd, d. v. s. i tillståndet av
genom syndaförlåtelsen upprättad
livsgemenskap med Gud, kämpar den kristne mot
synden i ordningarna men mottager samtidigt
frihet, kraft och mod att förbliva i dem och
där tjäna Gud. Så letar sig den moderna
ordningsteologien tillbaka till det centrala i refor-
mationens åskådning: rättfärdiggörelsen eller
den i tron mottagna, av gudomlig nåd allena
upprättade gemenskapen mellan Gud och
syndaren. Och häri vill denna teologi se den
yttersta kraftkällan för den kristna kallelsen,
det är den kristnes liv i de föreliggande
ordningarna.
III.
Beträffande den moderna ordningsteologien
liksom i fråga om andra teologiska områden
har nutida svensk systematisk teologi kommit
att utöva den kritiske granskarens uppgift.
Detta är icke så att förstå, att nutida svensk
systematisk teologi i sitt eget arbete skulle stå
främmande för den moderna ordningsteologien.
För att stanna vid de två officiella
representanterna för den teologiska etiken i vårt land,
A. Runestam och A. Nygren, kan sägas, att
båda använt sig av tankegångar, som äro
brukliga i den moderna ordningsteologien. Nygren
hävdar (»Äktenskapet och kyrkan», Svenska
Dagbladet den 25 okt. 1936), att äktenskapet
enligt kristen syn är icke blott »en nödvändig
och nyttig samhällsinstitution» utan tillika och
framför allt »en gudomlig ordning».
»Äktenskapet är för kristendomen något högt och
okränkbart, icke underkastat mänskligt
godtycke, utan grundat i Guds skapelsevilja.»
Och Runestam har ut från synpunkter, som i
mycket föreligga i den moderna
ordningsteologien, skrivit ett omfattande arbete,
»Äktenskapets etik» (1935).
Ehuru nutida svensk systematisk teologi
sålunda icke står otillgänglig för inflytelser från
den moderna ordningsteologien utan kan sägas
delvis ha ingått i dess arbete, så har den
samtidigt •— främst kanske tack vare den
intensiva Lutherforskning, som bedrivits inom
densamma — varit i stånd att på ett hälsosamt
och stundom nödvändigt sätt föra den kritiska
besinningens talan.
Det har förut framhållits hurusom den mo-
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
