Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Den ryska polarexpeditionen 1937-38. En Nansenidé förverkligad, av Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLARFORSKNING
första del av expeditionen den i tekniskt
avseende svåraste. Den genomfördes på ett sätt,
som måste karakteriseras som en av de
yppersta prestationer den moderna luftfarten
någonsin utfört.
Den 6 juni var allt ordnat i lägret, och
Schmidt återvände med de fyra flygmaskinerna
till Rudolfön, kvarlämnande sina fyra
följeslagare på isflaket. Dessa voro: Ivan Papanin,
ledare och chef, Evgenij Fedorov, astronom
och magnetiker, Petr Sjirsjov, hydrobiolog, och
Ernst Krenkel, telegrafist och kock. Samtliga
hade stor praktik i Arktis. Papanin har
varit verksam där sedan 1931, var 1932
och 1936 chef för övervintringspartierna på
Rudolfön och 1934—35 ledare för den
vetenskapliga stationen på Kap Tjeljuskin.
Fedorov, den yngste av de fyra, deltog
1932 i expeditionen till Frans Josefs land,
tjänstgjorde sedan under Papanin och
deltog i »Tjeljuskin»-expeditionen. Krenkel har
sedan 1924 tillbragt 12 år i Arktis,
varunder han gjort sig känd särskilt som
radio-telegrafist på »Graf Zeppelin» 1931 och under
»Tjeljuskin»-expeditionen. Sjirsjov har varit
verksam som biolog i polartrakterna sedan 1939.
Huvudändamålet med expeditionen synes ha
varit önskan att erhålla en station för
väderleksrapporter och eventuell mellanlandning på
luftfartsvägen från Ryssland över Polhavet till
Amerika. Redan den 18 juni flög också
Tjaka-lov med två följeslagare denna väg, och den 12
juli lyckades Gromov tillryggalägga den.
Sedan Levanevskij under en tredje flygning
försvunnit, upphörde försöken att från Ryssland
nå Amerika på denna kortast möjliga väg.
Papanin med sina tre kamrater befann sig
med sitt läger icke heller längre på denna route
utan hade redan hunnit driva rätt långt ned
mot Atlanten. Deras uppgift blev nu
uteslutande vetenskaplig.
För dessa undersökningar svarade först och
främst Fedorov, som bland annat hade hand
Ivan Papanin, chef för den ryska expeditionen på
dri visen.
om de astronomiska ortbestämningarna, de
magnetiska observationerna m. m.; dessutom
hade han tillräckligt stor praktik som
radio-telegrafist för att kunna avlösa Krenkel.
Hyd-robiologen Sjirsjovs arbete omfattade alla
oceanografiska undersökningar såsom lödningar
och bestämningar av temperatur, salthalt och
andra egenskaper hos havsvattnet på skilda
djup samt studiet av havets djurliv.
Expeditionens utrustning var synnerligen
ändamålsenlig enligt publicerade
beskrivningar, vilkas riktighet jag dock icke har
kunnat kontrollera. Själva huset eller tältet var
3,7X2,5 m och 2 m högt. På en ram av
dur-aluminiumrör låg först ett lager luftkuddar,
därpå en tjärad presenning, ett lager renhudar,
två lager ejderdunstäcken, överdragna med
siden, och slutligen ännu en tjärpresenning.
Golvet var också försett med luftkuddar och
tjärpresenning, och på insidan av väggar och
golv var det renskinn. Kläderna voro
förfärdigade av siden, ull och renskinn. Huvudparten
av provianten var koncentrerad i form av
tärningar på 50 till 60 g vardera, och vad som
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
