Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Sjösjukan, av C.-O. Nylén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖSJUKA
lutar mot babord, nästa ögonblick på andra
sidan och lutar mot styrbord. I teckningen
därunder vrider sig skeppet omkring sin
längs-axel, som i denna figur representeras av den
svarta punkten.
Ha nu alla dessa rörelser lika mycket att
betyda för att framkalla sjösjuka?
De flesta författare, som på senare år sysslat
med hithörande problem, såsom Båråny, Quix,
Wojatchek, Sjöberg och Utermöhlen, påstå, att
passageraren har det största obehaget, när han
tvingas följa skeppets rörelser i upp- och
nedåtgående riktning. Det vill med andra ord säga,
att han utför s. k. harmoniska
svängningsrörelser i vertikalled, särskilt då hela skeppet
dyker eller då fören eller aktern vid
stampning utsätter den här befintlige passageraren
för liknande effekt. Vid dessa rörelser i
vertikalled kan den sjöfarande •—• om vi ta som
exempel en mångtusentonnare på de stora
haven •— kastas 10 m och däröver från vågdal
till vågkam och få en acceleration eller ökning
av hastigheten per tidsenhet av över 2 m/sek.2
vid vändpunkterna. Denna hastighetsändring
per sekund anses överskrida »tröskelvärdet»
för jämviktsorganets retning eller, som det på
vetenskapligt språk heter, »minimum
percep-tibile», ända upp till 100—200 gånger; d. v. s.
retningen kan bli ända till 200 gånger starkare,
än vad som behövs för att jämviktsorganet
skall reagera.
Däremot blir individen ej så illa däran vid
rullning eller stampning, när han befinner sig
i mitten av fartyget. Då blir det relativt
obetydliga rörelser i vertikalled. Passageraren
tvingas i stället att rotera från sida till sida
eller framåt-bakåt, och innerörats
jämviktsorgan utsättas därvid för en s. k.
vinkelacceleration eller en ökning i vinkelhastigheten per
sekund. Denna vinkelacceleration anses
emellertid vanligen ej bli så kraftig, att den
uppnår tröskelvärdet för organets retning.
Undantag ges naturligtvis, om ovannämnda mång-
tusentonnare rullar eller stampar särskilt
kraftigt, t. ex. 25—30°, resp. 5—10° eller däröver.
Då tillkommer förutom vinkelaccelerationen
— i synnerhet om passageraren håller till på
en plats på fartyget högt ovan vattenytan, på
kommandobryggan eller i mastutkiken •— en
kraftigt uttalad harmonisk svängningsrörelse i
horisontalplanet med betydlig acceleration, som
kan ha till följd, att retningseffekten blir
obehaglig nog. Passageraren kan härunder kastas
10—20 m eller däröver från sida till sida med
en acceleration i vändpunkterna av 2—4 m/sek.2
— Andra fartygstyper ge naturligtvis andra
värden. —• De automatiska motrörelser, som
den sjöfarande och särskilt den sjövane utför
under alla dessa fartygskrängningar, räcka ofta
men kanske ej alltid att motverka fartygets
rörelser och förtaga deras obehagliga verkningar.
Som förut nämnts är det främst
jämviktsorganen i inneröronen, som reagera
för de abnorma retningarna vid sjögång.
Människans öra indelas i ytterörat, som
består av öronmusslan och yttre hörselgången,
mellanörat med de små hörselbenen samt
innerörat eller labyrinten (bild 5). Den del,
som särskilt intresserar i detta sammanhang,
är labyrinten. Ytterst finnes
benlabyrinten och upphängd inne i denna den s. k.
hinnlabyrinten (bild 6). Det är just
hinnlabyrinten, som förutom en vattenliknande vätska
— endolymfan ■— innehåller olika sinnesorgan,
dels för hörseln, dels för jämvikten. Till
jämviktsorganen räknas två s. k. otolitorgan och tre
båggångsorgan. Otolitorganen äro låga, plana
bildningar och mer markerat tyngre än
omgivande delar, medan i båggångarna finnas
pendelliknande utskott, som liksom växter på
sjöbottnen vaja efter vätskans rörelser.
Schematiskt uttryckt kan man säga, att
båg-gångsorganen genom sina elastiska utskott
reagera, när den nyssnämnda endolymfan
för-skjutes t. ex. genom någon huvudrörelse, medan
otolitorganen på grund av den högre specifika
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
