Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Stockholms stiftsfråga ett karolinskt apropos, av O. W-n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS STIFT SFRÅGA
en skrivelse till Karl XII. Denne hade
emellertid då icke tid att befatta sig med kyrkliga
administrationsproblem, och något svar gavs
icke.
Skrivelsen motiverar magistratens
hemställan i omständliga och med kurial frasrikedom
formade ordalag. »Eftersom», heter det, »denna
staden har den lyckan att nämnas och vara
Eders Kongl. Maj:ts Residence samt en
Huvudstad i Dess rike, beståendes av många mycket
folkrika församlingar, och det jämväl uti hela
Europa nu befinnes att sådane Residence och
Huvudstäder med där inrättade Biskops-Säten
hedrade och försedde äre, så skulle det synas
nyttigt och anständigt att denna staden
hugnades och benådades med Biskopligt säte och
ämbete samt den förmån och värdighet, som
därmed följer.» Särskilt lämpligt skulle detta
vara, då ju »i staden är och efter Höga
Överhetens nådiga förordning i långa tider varit ett
formatum Consistorium, vilket icke dependerar
av något annat utan självt upptager, sluter och
avgör alla här i staden förefallande mål». Vad
personfrågan beträffar, anser magistraten i all
underdånighet lätt att avgöra denna, då
»Con-sistorii præses, högärevyrdige Herr Doctor
Matthias Iser genom dess trogna uppvaktning
och underdånige gjorde tjänster så vid Kongl.
Hovet som Milicen gjort sig efter Eders
Kongl. Maj:ts allernådigste gottfinnande till
en hugnelig befordring i detta mål förtjänt och
skickelig».
Magistraten har tydligen tänkt sig att för
uppnående av sitt syftemål spekulera i den
popularitet, som Matthias Iser vunnit hos den
regerande dynastien. Han hade nämligen stått
i hög ynnest hos Karl XI, vars trumpna lynne
han med sin godmodiga kvickhet, sitt väl
utövade värdskap och sin sällsynta
konversationstalang visste att liva och uppmuntra.
Man har över huvud taget det ganska
bestämda intrycket, att Iser varit mera
framstående som sällskapsmänniska och administra-
tör än som teolog och själasörjare. Någon
lärd produktion har han ej efterlämnat
men väl anseendet att ha varit en skicklig
konsistorieordförande och en samvetsgrann
förvaltningsämbetsman. Som
regementspastor vid Livregementet till häst var han
Karl XI följaktig under det danska kriget och
kom så högt i hans ynnest, att det till och
med berättades, att han hade privilegiet att
oanmäld få tillträde till monarkens höga
person. »Han hade också», heter det i
herdaminnet, »den nåden att flera gånger hos sig få
undfängna sin konung och andra Kongl.
personer, vilka alltid reste muntre och förnöjde
ifrån honom. Han var till den ändan alltid
försedd med de kostbaraste viner, som kunde
finnas, meddelte därav rundeligen, vilket han
ansåg för ett ibland sina större nöjen, gav också
till sina högre bekanta vackra presenter därav.
Biskop Iser skall hava haft en särdeles gåva
att umgås med höga och förnäma personer,
vårföre de även gynnade honom med en
utmärkt vänskap och nära förtroende.»
Den bild av Matthias Iser, som man får av
de samtida skildringarna, ger således en
ganska god förklaring till att magistraten gärna
ville se honom som sin stiftschef. Emellertid
vill det synas, som om hans kolleger i
Stockholms stads konsistorium ställt sig mera
tvivelsamma till frågan, ty rannsakar man
konsistorieprotokollen, finner man till sin
överraskning, att hela projektet där icke
omnäm-nes med ett enda ord. Den 15 augusti 1700
hade konsistoriet sammanträde under Isers
ordförandeskap, men då avhandlades ingenting
annat än frågan om prästerskapets skyldighet
att uppsätta dragoner för arméns kavalleri.
Nästa sammankomst upptogs av ett kyrkligt
disciplinärende, i det att predikanten vid
Danviken »klagade på en gammal prest, som
njuter fattigbröd i Danviken, att han i dess
frånvaro fallit honom i ämbetet och jordfäst
inspektörens piga», vilket den felande emellertid
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
