- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
286

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Toscansk gotik. Nya forskningar och en ny värdering, av Henrik Cornell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brunelleschi icke stått i något omedelbart förhållande
till antiken och att bland hans föregångare på
1200- och 1300-talen många arkitekter finnas,
som i kraft och originalitet mer än väl kunna
tävla med honom. I all historieskrivning gäller
det att hålla den rätta jämvikten mellan å ena
sidan en utvecklings sammanhang och slutmål
och å andra sidan de däri ingående enskilda
företeelsernas egenbetydelse. I det
konsthistoriska materialets natur ligger visserligen en
bestämd fordran på att icke försumma den
senare synpunkten. De enskilda företeelserna
bestå här i första hand av monumenten, d. v. s.
tavlorna, skulpturerna och byggnaderna, vilka
i många fall som konstverk äro lika
omedelbart givna för oss som för sin egen tids
människor. Det är därför desto märkvärdigare, att
den konsthistoriska vetenskapen så lätt
förhastat sig att utköra älsklingsperioder, i
förhållande till vilka de föregående tiderna
nedsjunkit till förberedelser, under det att de
efterföljande gärna betraktats som ett återsken
av den förgångna storheten. Utan tvivel har
man här mot sin vilja gjort sig till arvtagare
av ett för den äldre italienska medeltiden
naturligt tankemotiv. Det gamla Roms sjunkna
storhet och glans och dess drömda
återupp-ståndelse utgör den konkreta bakgrunden till
den säregna art av utvecklingslära, som så
ofta behärskat även den moderna
konsthistoriska vetenskapen.

För den period i arkitekturhistorien, som vi
här vilja belysa, gäller det sagda i sällsynt
hög grad. Hur inrotade de gamla
föreställningarna äro framgår av att en ny stor
undersökning, som verkligen lyckats uppvisa det
betydande och originella hos de under
århundradena före Brunelleschis uppträdande
verksamma arkitekterna i Florens, dock icke
kunnat frigöra sig från att betrakta dem först och
främst som vägberedare för hans förment
betydelsefullare insats och icke heller från att
inlägga ett högre värde i de antikiserande ten-

denserna i den italienska medeltidens
arkitektur. Men bortsett från dessa allmänna
synpunkter har författaren, den unge tyske
konsthistorikern Walter Paatz, med sin på
långvariga studier grundade undersökning lämnat det
mest substantiella bidrag till den italienska
gotikens historia, som över huvud taget finnes
(»Werden und Wesen der Trecentoarchitektur
in Toskana», 1937). Undertecknad har vid
några tillfällen sökt framhålla den italienska
gotikens egenart och dess i flera avseenden
mycket betydelsefulla insatser. Med stöd av
nya dokument och ett ytterst noggrant studium
av hela byggnadsbeståndet har Paatz lyckats
ge en ny och intressant bild av alla viktiga
händelser i den toscanska arkitekturens
utveckling under 1200- och 1300-talen. Hans
resultat synas i detalj vila på synnerligen solida
grunder, endast i de renässans-entusiastiska
värdeomdömena synes han mig gå till
betydande överdrifter. Man måste nämligen
fast-hålla vid att högmedeltidens kulturella
tyngdpunkt, även den arkitektoniska, ligger norr om
Alperna. Därom kan icke den minsta tvekan
råda. Allt det nya i den romanska
arkitekturen har skapats i Tyskland och Frankrike.
Av alla dessa nyheter, det utskilda koret,
stundom med omgång, mittfyrkanten,
centraltorn och västtorn samt anordningarna i det inre
såsom stödväxlingen m. m. kände man i Italien
ännu omkring 1100 så gott som ingenting. Man
hade levat i en avskildhet, som trots Rom och
påvestolen gott kan kallas provinsiell.
Bildandet av den toscanska 1100-talsskolan är
kanske den första händelse, som blev verkligt
betydelsefull för framtiden. Bland dess
monument, som till omfånget icke äro så stora men
i stället estetiskt raffinerade, märkas många
ännu kvarstående byggnader sådana som
bap-tisteriet i Florens, kyrkan San Miniato al Colle
samt badian i Empoli. Under ett århundrade
växte denna skola fram i fullständigt oberoende
av den mäktigare byggnadskonsten norr om

286

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free