Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Duida. Ett nyutforskat sydamerikanskt platåberg, av Carl Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUIDA
c-
av miljön, att de aldrig träffas
under en viss nivå, de
tillhöra den kyliga bergsskogen.
Detta är ingenting i och för
sig märkvärdigt, icke heller
den allmänna likheten mellan
Duida och Roraima, icke ens
den specifika olikheten.
Liknande exempel kunna
anföras från många håll. Vad
som i förstone väcker
förvåning är snarare släktskapen
mellan dessa isolerade berg
och de på ett väldigt avstånd
från dem belägna Anderna.
Endast kännedomen om det
tropiska Sydamerikas
geologiska och geografiska historia
kan kasta ljus över detta problem.
Duida bildar den djärva avslutningen i
väster på en 650 km lång men i övrigt icke
mycket imponerande bergssträckning, som går
under namnet Pacaraimakedjan, och Roraima
utgör dess östra ända. Det topografiska
sammanhanget är tydligt, det biologiska har under
utvecklingens gång upphävts, men enstaka fynd
längs Pacaraima vittna om gamla förbindelser,
och det är naturligtvis obestridligt, att faunan
och floran måste äga ett gemensamt förflutet.
Roraima är uppbyggt av lagrade bergarter,
sandstenar, konglomerat etc., tillsammans
bildande den s. k. Roraimaserien; lagren ligga
orubbade, och massivet gör intryck av
erosions-rest. Dess levande värld måste vara av
gammalt datum och har litet eller intet att göra
med de lägre liggande trakternas. Detsamma
gäller givetvis Duida. Sannolikt var det detta
berg den äventyrsförfattare hade i tankarna,
som lät en djärv upptäcktsresande finna
flygödlor och andra längesedan hänsovna vidunder
i livet. Duida visar ungefär samma bergarter
som Roraima men har haft en något oroligare
historia. Det har under tertiärtiden blivit
Skiss av en av Duidas framspringande
ryggar.
econd Hidfe _ boao fr
Dalen är fylld av skog, ryggen
begränsad av branter och
avbru-ten av två stup. Den prickade
linjen anger den väg, som togs. - V’
Base Camp, baslägret; Talus slope
Forest, rasmarksskog; Steep slope
Forest, klippsluttningens skog; First,
Se-cond Ridge, första, andra avsatsen ovanför
resp. stup; Provisional Camp, det första
provisoriska lägret på platån.
starkt veckat och utstyrt med
förkastningsbranter, som ha sin dryga del i dess
otillgänglighet.
Det starka andina draget i Roraimas-Duidas
levande värld har ovan blivit påpekat. Det
kräver en förklaring, och denna måste sökas i
tidigare förbindelser. Det visar sig ju också,
att sandstensformationen en gång måste ha haft
mycket stor utbredning mot norr och väster;
därom vittna åtskilliga föga kända och från
varandra isolerade massiv, som visserligen icke
ha Duidas eller Roraimas resning men dock
skarpt sticka av mot omgivningen. Det är icke
för djärvt att antaga, att de alla tillhöra samma
serie och bildats i det hav, som under
kritperio-den sköljde kusten av Guayanas högland.
Upplyfta ha de till största delen gått sin undergång
till mötes, och endast rester ha bevarats till
vår tid. Spår finnas även norr om Orinocos
nedre lopp, och kanske kan man där lättast
söka anknytningen till Anderna. Det kan
synas alltför äventyrligt att vilja slå en brygga
över den breda och djupa grav, där de hundra
floder som samlas till Orinoco och Amazonas
rinna fram.
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
