Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Inlandsbanan med tvärbanor. Det sista ledet i statens järnvägsbyggnader fullbordat, av G. Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inlandsbanan nära Buresjöns station, Sorsele socken. Landsvägen t. v. är från början en transportväg för järnvägsbygget. — Foto M. Sjöbeck.
Ur S. J:s Inlandsbanebroschyr.
Riksdagen beslöt emellertid, att undersökningarna skulle omfatta hela sträckan från Bohuslän till Gällivare, och beviljade ett härför beräknat belopp. Under dessa undersökningar, som voro mycket omfattande och pågingo under flera år, framkommo ett mycket stort antal alternativa sträckningar.
För bandelen norr om Sveg hade man emellertid utan större tvekan kunnat bestämma sig för en linje, som var dragen öster om Storsjön, och norr därom hade undersökningar fortskridit så långt, att förslag för bandelen Östersund—Ulriksfors kunde framläggas vid 1907 års riksdag, som fattade beslut om byggandet av detta 115 km långa avsnitt av Inlandsbanan. Arbetena härpå påbörjades omedelbart, och år 1912 öppnades bansträckan för allmän trafik. 1911 års riksdag bestämde, att Inlandsbanebygget skulle fortsättas vidare norrut till Vilhelmina, en sträcka av omkring 120 km längd. Arbetena på sistnämnda avsnitt påbörjades 1911 men kunde på grund av det år 1914 utbrutna världskriget med dess verkningar på arbetspriser och svårigheten att anskaffa tillräckligt med arbetskraft ej fullbordas förrän år 1918, då bandelen öppnades för allmän trafik. Beträffande den söder om Östersund liggande delen av Inlandsbanan beslöt 1912 års riksdag anläggandet av den omkring 170 km långa bandelen Sveg—Brunflo. Samtidigt härmed beslöts, att bibanan Sveg—Hede skulle utföras. Färdigställandet av Sveg—Brunflo fördröjdes även på grund av världskriget och efterkriserna, och först år 1922 kunde linjen i sin helhet öppnas för allmän trafik.
Någon fortsättning av den söder om Sveg ifrågasatta delen av Inlandsbanan genom nybyggnader har icke kommit till stånd. I stället ha inköpts de enskilda järnvägarna Kristinehamn—Mora år 1916, Mora-Noret—Orsa år 1918 och Orsa—Sveg år 1919, varvid för erhållande av direkt spårförbindelse mellan Mora och Orsa station en ny bro över Dalälven i närheten av Mora byggts. Genom dessa inköp har Kristinehamn blivit den södra slutpunkten för Inlandsbanan i stället för, som först ifrågasattes, bohuslänska kusten.
Anknytningen av Inlandsbanan med Riksgränsbanan hade vid de verkställda undersökningarna fixerats till Gällivare station. I samband med anläggningen av den stora kraftstationen vid Porjus bestämdes av 1910 års riksdag, att ett arbetsspår skulle utföras mellan nämnda plats och Gällivare, förlagt på sådant sätt, att det sedermera efter erforderliga kompletteringsarbeten skulle kunna ingå i Inlandsbanekomplexet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
