- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
364

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Sockersubventionn - Linjen i Tredje rikets kyrkopolitik, av A. Nygren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av 1937 års goda skörderesultat har bolaget
för avsikt att innevarande år minska
betarealen från omkring 55 000 till omkring 50 000
hektar.

LINJEN I TREDJE RIKETS
KYRKOPOLITIK.



De meddelanden och notiser, som tid efter
annan äro synliga i pressen beträffande den
tyska kyrkostriden, äro i allmänhet så
mångskiftande och kaotiska, att de icke utan vidare
låta sig sammanfoga till en enhetlig bild. Ena
dagen berättas kanske om masshäktning av
präster; kort därefter får man höra, att de
åter försatts på fri fot. Ena stunden förklaras
det officiellt, att stat och parti enligt § 24 i
partiprogrammet alltjämt vilja stå på den
positiva kristendomens grundval, andra stunden
förkunna män i ledande ställning inom stat
och parti, att kristendomen är en av
huvudorsakerna till den rådande andliga splittringen,
att den ligger som ett främmande ok på den
tyska människan och hindrar henne från att
vara sig själv samt att en enhetlig grundval
för den tyska kulturen först är nådd, då man
fått till stånd en efter den tyska människans
egenart anpassad religion, »eine artgemässe
Religion», såsom den tekniska termen lyder.
Än får man höra talas om religions- och
trosförföljelse, än blir det i officiella tyska
uttalanden med allt eftertryck fastslaget, att ännu
ingen i det nationalsocialistiska Tyskland fått
lida något för sin tros skull. Det skall blott
vara kyrklig inblandning i det politiska, som
staten effektivt vill tillbakavisa. Och så har
det fortsatt — hit och dit — i snart fem års tid.
Detta gäller både de katolska och de
protestantiska kyrkorna, av vilka endast de senare
komma att behandlas i denna uppsats. Den
ena kyrkoregimen har avlöst den andra, och
för närvarande, sedan de statligt tillsatta
kyrkoutskotten måst träda tillbaka, diskuterar
man livligt frågan om det över huvud taget
längre finns någon legitim tysk
kyrkoledning. Det hela verkar så kaotiskt, så
godtyckligt, att man ovillkorligen frågar efter
linjen i den tyska kyrkopolitiken. Har den
nationalsocialistiska staten någon verklig
enhetlig linje, någon klart i sikte fattad tanke
vid sin behandling av de kyrkliga frågorna,
eller låter den sig i sin kyrkopolitik mera
drivas av tillfälliga omständigheter?

Till att börja med kan man konstatera, att
det vid kyrkostridens utbrott icke fanns något
på förhand utstakat mål eller någon enhetlig
linje. Den som allra först förde striden in i
kyrkan var icke egentligen den nya staten
utan i stället en liten minoritetsgrupp inom
kyrkan, de s. k. tyska kristna. Dessa hade
satt sig i sinnet att »erövra kyrkan» på
liknande sätt, som det nationalsocialistiska partiet
erövrat makten inom staten. Kyrkans
likriktning med staten var den viktigaste
huvudpunkten på deras program. En omformning av
kyrkan och dess budskap måste företagas, så
att de friktionsfritt kunde ingå i och passa till
de nya förhållandena.

Av allt att döma har detta icke från början
varit avsett inom den nationalsocialistiska
rörelsen. Enligt partiprogrammets § 24 skall
rörelsen vila på den »positiva kristendomens»
grundval. Naturligtvis är denna programpunkt
icke särskilt genomtänkt, den är närmast att
betrakta såsom en löst utkastad populär tanke;
men å andra sidan visar den, att man från
begynnelsen icke känt sig i någon bestämd
motsats mot kristendomen. Upprepade gånger
betonar Hitler i »Mein Kampf», att han icke
vill vara någon religiös reformator och att
politikern över huvud taget gör klokast i att
lämna religionen oantastad. Och i
överensstämmelse härmed avgav han omedelbart efter
maktens övertagande vid riksdagens öppnande
i mars 1933 förklaringen, att kyrkans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free