- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
366

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Linjen i Tredje rikets kyrkopolitik, av A. Nygren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fått betydelsen rent av såsom ’det Heliga’. Det
tyska folkets absolutifierade självhävdelsevilja
har för många blivit deras verkliga religion.
Det egna folkets och den egna rasens helighet
har blivit det absoluta värdet. Denna raslidelse
har gått fram över Tyskland såsom en väckelse,
och det egendomliga är att den i lika mån
slagit kristna och icke kristna i sina bojor. Ty
även för många kristna har denna upplevelse
av det egna folket blivit något så
överväldigande, att det ställer kristendomen i skuggan.
För fulla segel driver Tyskland in i denna nya
hedendom. Det kan icke nekas, att för väldiga
skaror detta den egna rasens förgudande får
intaga religionens plats.»

Det är uppenbart, att förr eller senare en
uppgörelse måste ske mellan kristendomen och
denna »rasens och blodets religion». De »tyska
kristna» voro blott denna nya andas
representanter inom kyrkan och därmed den närmaste
anledningen till att den under alla förhållanden
ofrånkomliga sammanstötningen inträdde. Men
samtidigt blev gruppen »tyska kristna»
anledningen till att staten och kyrkan under
kyrkostridens båda första år ömsesidigt kunde leka
kurragömma med varandra. När den
tysk-kristna kyrkostyrelsen under sina första ledare
Müller och Jäger med statens understöd
regerade inom den tyska evangeliska kyrkan, så
kunde staten till det yttre stå där som passiv
åskådare. Den behövde ej bekänna färg, ej
officiellt binda sig vid någon bestämd
kyrkopolitisk linje utan kunde framställa hela
striden såsom en inre kyrklig uppgörelse. Även
om det var uppenbart nog i vilken riktning
dess sympatier sakligt gingo, så kunde den
dock formellt intaga en skenbart objektiv
hållning. Den kyrkliga oppositionen å sin sida var
tacksam, så länge denna skenbara objektivitet
iakttogs, ty då behövde dess opposition mot
den tysk-kristna kyrkoledningen icke eo ipso
stämplas som »statsfientlig».

En förändring i detta läge inträdde, då
riksminister Kerrl genom lagen av den 24 sept.
1935 erhöll fullmakt att »för återställande av
ordnade förhållanden inom tyska evangeliska
kyrkan och inom de evangeliska landskyrkorna
utfärda förordningar med rättsförbindande
kraft». Den Müller-Jägerska regimen hade fört
till en sådan oreda och upplösning, att staten
även för sin egen skull måste önska mera
ordnade och lugna förhållanden. Detta var avsikten
med Kerrls uppdrag. Staten, som visserligen
varit verksam i kyrkostriden men som hittills
hållit sig i bakgrunden, trädde nu öppet fram
på skådeplatsen. Den tyska evangeliska kyrkan
hade blivit underställd en av staten förordnad
ämbetsman med tämligen oinskränkta
befogenheter.

Från och med denna punkt kan man tala
om en klart framträdande linje i den tyska
statens kyrkopolitik, även om denna linje,
såsom fortsättningen skall visa, rör sig i sicksack.
Visserligen hade man alltifrån början medvetet
eller omedvetet haft ett mål i sikte: kyrkans
likriktning, dess inorganiserande under staten,
om möjligt kanske dess omformande till ett
propagandaorgan för den nationalsocialistiska
världsåskådningen. En totalitär stat, som
proklamerar en egen religiöst präglad
världsåskådning, har ej plats för en självständig
kyrka. Även om den icke ovillkorligen måste
förvandla kyrkan till ett propagandaorgan för
sin världsåskådning, så kräver dock dess
totalitära inriktning, att det åtminstone blir sörjt
för, att kyrkans förkunnelse icke innesluter
något, som strider mot den av staten
proklamerade världsåskådningen. Här ligger den
yttersta grunden till att det måste komma till
en konflikt mellan den nationalsocialistiska
staten och kyrkan. Staten fasthåller vid sin
på »blod och ras» grundade världsåskådning
och vid en därmed korresponderande
självhävdelsens religion. Kyrkan vill fasthålla vid
kristendomen. Staten kräver »eine artgemässe
Religion», en efter det tyska folkets väsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free