Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Den nordamerikanska litteraturen och Sverige, av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
H. W. Longfellow. Bret Harte. Jack London.
Men Fredrika Bremer nämner honom icke, och
i Europa var han okänd, ända tills Baudelaire
översatte honom i slutet av 1840-talet.
Tillfälligtvis råkade några småstycken av honom
bli tryckta här, utan att han själv var känd.
Hans namn lästes första gången —
felstavat — i Dagligt Allehanda 1846 under den
skräckmystiska novellen »The case of Mr
Waldemar»; 1856—57 stodo »En nedfart i
Malströmmen» och »Det bortsnappade brevet» i
Stockholms Dagblad — utan författarnamn. Ett
stort antal av hans »slutlednings»- och
stämningsberättelser äro översatta. Med Viktor
Rydbergs tolkningar av »Korpen» och
»Klockringning» vart han äntligen känd som skald i
slutet av 1870-talet. Mer än någon annan
amerikansk skald har han påverkat våra diktare:
Rydberg, Strindberg, Fröding, Ola Hansson,
Emil Kleen, Nino Runeberg och många fler,
liksom en mängd översättare ha tävlat om att
återge hans suggestiva versmusik.
Men tidsströmningarna växlade om. Den
äldre amerikanska vitterheten hade präglats
av smak och kultur, dess tendens var moralisk,
religiös, patriotisk, men den var icke mäktig och
nyskapande. Den miste småningom intresse.
All naturalism var bannlyst. Erotiska och
sexuella förhållanden måste behandlas så
konventionellt, att en nykonfirmerad ungmö ej tog
anstöt eller skada. Någon samhällskritik kom
ej till synes. En helt annan litteraturart
gjorde däremot stormande lycka: humoresken
och burlesken, som fördes hit av Mark Twain
(alias Samuel Clemens) och Bret Harte,
efterföljda av åtskilliga efterbildare: Max Adeler,
D. R. Locke, G. W. Peck m. fl., då arten
förgrovats och urartat. Mark Twains och Hartes
komiska föreläsningar, pioniärhistorier,
clow-nerier och dumkvickheter fyllde ett tomrum i
1870- och 1880-talets bokvärld. De återväckte
skämtet, skojet, skrattet, och deras originalitet
avväpnade kritiken. Rätt snart fann man, att
dessa humorister skulle tagas på allvar. Bret
Hartes berättelser och dikter från Vilda västern,
nybyggarliv och slödder, primitiva öden och
hemsk nöd, självuppoffring och hängivenhet
buros av den äkta humoristens humana syn på
livet. Han vann en stor läsekrets. I ännu
högre grad uppskattades Mark Twain, vars
båda mästerverk »Tom Sawyers äventyr» och
»Huckleberry Finns äventyr» voro
älsklingsläsningen för många släktled av svenska pojkar.
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
